Bergakungens Sal

[00:00:00] Hej och välkommen till Somna med Henrik, din belåtne bälgare, din burduse burgundier i natten. Det är jag som är Henrik och det är du som är somna. Och det är som det är, det som händer händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi.

[00:00:36] Hej somna. Hej. Nu öppnar Bergakungen sin stora dörr in i Bergakungens Sal. Det här stycket av Grieg, vill jag säga att det är. Edvard Grieg.

[00:01:13] Dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat. Och så vidare. När jag var ung, alltså tonåren, så tyckte jag att det stycket var så otroligt fantasiägande. jag lyssnade på det på skiva det var väl pappa och mamma som hade en skiva med detta symfoniskt inspelat på något sätt och

[00:01:44] jag lyssnade på det om och om igen det är någonting hur den stegras hela tiden, det går snabbare och snabbare och jag vet inte om det är så att det finns en berättelse kring det här stycket eller om det är någonting jag har hittat på eller som pappa och mamma har berättat men i mitt huvud då nu faller det här fullständigt pladask om du inte har det här stycket i huvudet

[00:02:13] men när du får tillfälle sen kan du ju bara söka på det på jag tror att den heter Bergarkungens sal stycket då börjar det ju försiktigt och mjukt det är bara ett enda tema som går om och om igen och sen i takt med att stycket fort skrider så blir det snabbare och snabbare och starkare och starkare och så slutar det med

[00:02:44] några nästan som smällar fast de är musikaliska och sen ett omtag och så smällarna igen och så ett omtag igen och sen är det flera smällar och jag tolkar det som dörrar som slår igen så i min föreställningsvärld så är det en liten varelse en liten person en liten liten pojke som jag kanske som har upptäckt en

[00:03:14] hålighet i ett berg bakom huset någonstans och han har krupit in i den där håligheten och det ena har lett till det andra och plötsligt befinner han sig i en stor väl tilltagen korridor och i andra änden av den här korridoren så ser han ett par massiva träportar dubbeldörrar mycket större än de skulle ha varit för en människa

[00:03:43] och det lyser i konturerna i springorna runt den här den här väldiga portparet och den här lilla pojken smyger närmare och han hör stora kroppar som rör sig där inne stora vilda kroppar och så öppnas dörren med bara en liten en liten springa och en stor näsa sticker ut ett hårigt huvud

[00:04:12] och kikar ut pojken står i skuggan så vem det nu är som tittar ut sigar inte och sen går han fram dörren lämnas på glänt och pojken smyger in och då ser han ett enormt stenrum en stensal och i mitten av stensalen flammar en enorm eld och runt väggarna sitter troll stora massiva jättelika troll

[00:04:42] och de ser inte ut som sån här troll om man ber chatt GPT generera ett troll så blir det ganska av mystifierat värdighetsbefriat ganska slätstruket barn tillvänt troll på något sätt det här är märkliga gåtfulla integritetsfyllda värdiga varelser

[00:05:12] som inte behöver bevisa sig för någon det är inga trinda röda kinder det är inga näsor med vårtor på lite sporadiskt eller vad heter det strategiskt utplacerade inga svamphattar eller sånt inga byxor med påsida lappar på utan det är ju varelser som inte är av denna världen och

[00:05:42] det som de kanske har gemensamt med populärkulturtroll är väl kanske att de är håriga det är mycket hår lurv liksom långt hår men en del trollhår är lockiga och krulliga andra är långa och släta och ser lite grann ut som Jennifer Ernestons frisyr på 90-talet om du minns fast över hela kroppen liksom och de har olika färger också alla olika

[00:06:12] nyanser och det luktar helt främmande det luktar inte som det brukar göra i ett stall till exempel eller som i andra rum där man kommer in och det luktar väldigt starkt man kommer in hos den där ogifta gamla mannen i ens släkt som har levt ensam i 45 år som också luktar ganska

[00:06:41] pregnant det luktar inte så heller det luktar inte illa men det är en doft som inte går att värja sig mot en lukt som inte går att värja sig mot och den är precis som trollen i övrigt inte av den här världen och så börjar musiken spelas och det är den musiken då till Bergakungens sal och det är där han har hamnat den lilla pojken han har hamnat mitt i Bergakungens sal och musiken börjar

[00:07:11] väldigt försiktigt och långsamt den kommer av en liten trollkvartett kvartett som sitter och spelar på det är frestande att tänka att det är mänskliga kontemporära eller ja klassiska instrument som fagott fiol alltså violin och slagverk och sånt och bläckblås och träblås

[00:07:41] fagott är väl är fagott ett träblås eller ett bläckblås gud sånt borde man veta när man har jobbat med symfoniorkestrar förlåt mig alla instrumentarister där ute som spelar fagott som nu rusar upp åker troll trolltur det är när troll tar den i sin vänsternäve och slungar den upp i kyrktornet för att få tyst på den vedervärdiga kyrkklockan men istället för att kasta en sten

[00:08:11] så kastar man dig då och du skriker från kyrktornet knockad in till oigenkännlighet av slaget när du krockar med klockan en så kallad krock att Henrik Ståhl vet inte vad en fagott är för någon typ av blås så vill jag bara säga att det är ingen som jag har aldrig någonsin sagt att jag är bra på att blås jag kan inte påminna mig om att jag har skrivit

[00:08:40] på något papper eller på något vis gjort reklam för att den här podden ska vara något slags blåsinstrument bevandrad podd tvärtom så brukar jag faktiskt understryka att jag inte är särskilt påläst kring någonting utan att det mesta är en massa gissningar och så i alla fall det sitter en liten kvartett kan man ju säga

[00:09:09] och de spelar då den här musiken dat dat dat dat da dat dat jag får inte sjunga i sådana med Henrik dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat dat och då tar trollen varandras händer en efter en och just det det är så här också trollen har också en väldigt väldigt storleks variation i själva trollgruppen säg att det kanske är 55 troll där inne

[00:09:38] 100 kanske 155 troll de är väldigt det är väldigt varierande en del är stora som giraffer alltså i längd inte så smäckra och en del och en del är väldigt små en del är ungefär bara upp till midjan på den lilla pojken alla trollen oavsett storlek och skick och fason tar varandra i händerna och börjar långsamt gå i en ring

[00:10:08] runt den här stora elden och det är inte heller en mysig försonlig liten lägerälds eld utan det är ett bål som övrig i min fantasibild av det här stycket från alla första början så finns det väldigt få försonande drag i bilden det är inte en välkomnande miljö det är någonting fullständigt främmande och som inte behöver

[00:10:37] något godkännande eller ens någon förståelse för att få existera det är för övrigt jättebefriande att slippa få saker förklarat för sig hela tiden jag älskar verkligen det som att slippa få saker förklarat jag tycker att vi lever i en tid kanske vi alltid har gjort men att det kanske är något fundamentalt mänskligt att tarva förklaring på allt jag kan tycka

[00:11:07] att ibland blir jag så trött på att det räcker med att vakna så är det 11 000 människor som ska förklara för olika grejer och jag är så trött på det för i grund och botten är det ju ingen av oss som vet någonting jag tänkte faktiskt på det här om dagen när jag såg någon intervju jag såg en tidningsartikel eller så här jag såg rubriken från en tidningsartikel i en kvällstidning skymta förbi i mina sociala medier och den här rubriken sa någonting

[00:11:36] om vad en framgångsrik person i en företagsledning hade att säga om ditten och datten och eftersom det var en person som satt i en företagsledning så bestämde på något vis rubriken i sig att detta måste man ta på allvar detta är sant eftersom det kommer från en person som sitter i ledningen på ett företag som har ansvar för just det som personen uttalar sig om och då tänkte jag att det vet ju ingen om den här personen har rätt eller fel

[00:12:06] vi bara utgår från att eftersom det här är en person som är chef så har den personen koll på läget men sanningen är väl den somna att ingen har ju koll på läget hur otroligt det än låter så finns det ju inte människor som vet mer än någon annan när det gäller de stora fundamentala sakerna i livet det är ingen av oss som vet det spelar ingen roll vad man sitter på för tjänster hur mycket lön eller insyn man har till syvende och sist är vi allihopa

[00:12:35] lika rudis och det kan jag tycka det bejakar vi alldeles för lite jag skulle vilja se en politiker eller en företagsledare eller vem som helst egentligen som har som uppdrag att berätta och uttala sig om något att den personen bara ska kunna säga jag vet inte vi vet faktiskt inte i alla fall så de här trollarna det finns ingenting det finns så många detaljer i den här gruppen troll

[00:13:05] som väcker så många olika frågor till exempel har de på sina på sina dräkter det är väldigt olika men pojken kan ana gemensamma nämnare även om de varierar och alla är inte likadant klädda men till exempel så är det en grupp av de små trollen som har små läder läderhåsen

[00:13:34] de har små läderhåsen nej förlåt det blir för mycket plupp nej inte plupp bobo gnuttarna det är någonting det är någonting lite tillgjort eller lite larvigt nej de har inte läderhåsen men de har små snoddar av skinn som hänger runt strax ovanför ärmen på höger sida och

[00:14:03] knutarna är väldigt raffinerat men oformligt alltså fast på samma sätt disponerade de föreställer någonting men pojken kan inte se vad det är för någonting det går inte att urskilja en form som en människo gärna kan skapa ordning i utan det är en främmande form men det är ändå en form påminner lite grann om en sån där

[00:14:33] raok nu finns det många olika sorters raokar men om du tänker dig i den där typen av nästan varelseliknande ansiktsliknande raokar kan ju likna vad som helst men det finns ju någonting oformligt ändå över en raok det finns inget raokt liksom utan allt är kröjkt på en raok en väg som går förbi raokarna

[00:15:02] på Gotland kallas det för en raoksträcka förlåt den var billig i alla fall det finns också olika de har sina frisyrer på olika sätt en del har hårband andra har

[00:15:30] någonting som ser ut som trädgårdsredskap lite rostiga trasiga krökta som den vassa bruksänden på en kratta som sitter i håret och så börjar de då långsamt röra sig i takt till musiken och de blundar och lever sig in och pojken och han har förresten med sig sin lilla syster

[00:16:00] det har jag glömt säga han har med sig en ännu mindre som håller honom i handen och de gömmer sig bakom ett stort stenblock och kikar fram och ser de här trollen som ovetande om deras närvaro långsamt börjar utföra någon typ av ceremoniell dans som förmodligen pågått funnits som ett som en företeelse ett event ett begrepp sedan långt innan människor fanns

[00:16:28] en en ceremoni av yttersta vikt som inte bara har social innebörd utan även politisk och kulturell på fler sätt och naturligtvis andlig har troll ett andligt liv det pratas inte så ofta i sagorböckerna om vad troll tror på i alla fall inte de här trollen man växer upp med i folksagorna

[00:16:58] jag antar att ett troll som förlåt jag måste rätta till min rygg jag fick jag fick såna fruktansvärda svallningar i knäna som D'Artagnan säger i Loranga Massarin och D'Artagnan som för övrigt är en helt fantastisk bok eller finns det fler två böcker det var fantastiskt för de samlar på tigrar han köper massa

[00:17:28] tigrar Loranga och så hamnar tigrarna i vatten fyller ladan och låser in tigrarna i ladan och så kommer in vatten i ladan och då blir tigrarna helt uppblötta och ränderna tvättas bort från dem så de blir så här bleka i alla fall så de ligger där och tittar och trollen har ögonen slutna och det går väldigt

[00:17:58] långsamt i början men det kommer inte att göra så länge till det finns ett det hörs ett mjukt lufsande ljud när trollen springer förbi i virvlande allt mer allt snabbare dansen det är en det finns ett ett mjukt duns även från de allra största trollen de små trollen hörs ju knappt när de snurrar förbi men de stora trollen

[00:18:27] har det som en mjukt doft duns men det är mjuka varelser det är inga stora kantiga taketetroll utan det är de är de är väldigt rör sig väldigt mjukt och graciöst det är lätt att tänka att troll är stora tunga otympliga klumpiga varelser men det kan man inte vara om man är ett naturväsen

[00:18:56] det går inte att gå omkring och vara som ett stenblock som en rauk på riktigt eller som de här gubbstatyerna på påsköen det går inte det går inte att leva i miljontals år för det har de gjort trollen långt innan människan fanns utan att inneha någon typ av graciositet för att använda ett ord som är fullständigt påhittat

[00:19:26] och inte alls går att härleda till någonting mer än möjligtvis ordet graciös men varför ge sig på att försöka förklara hur man pratar i en podcast som har det som affärsidé att hitta på ord menar jag så det låter liksom som ett fluff fluffig duns när de snurrar förbi

[00:19:53] ett par av de mindre trollen börjar göra små egna piruetter mitt i den i cirkeln där de då för en stund släpper händerna som de håller i och snurrar runt sin egen axel ett varv och kommer tillbaka till utgångsläget och fortsätter det ser väldigt ekvilebristiskt och levande ut det är vackert överhuvudtaget är det här en syn som får båda de här barnen att

[00:20:21] dra efter andan det är en väldigt mäktig syn och i takt med att dansen går fortare musiken tätnar så blir ju också trollen vildare varje individuellt troll andas högre man kan höra individuella utrop i massan av troll på ett språk som är okänt för barnen

[00:20:48] och de ligger där och de vet att det här är inte menat för dem att se förstår du ändå lockelsen somna att se någonting man inte menar att se att ligga där i skydd av ett klipplock och se troll dansa det är som det är lite som att se

[00:21:19] hur allting hänger ihop det är som att se det är som att smyga in i krisrummet hos någon president i något viktigt skede i någon typ av operation man vet att om man säger någonting nu minsta lilla sak om man så mycket som drar efter annan lite för högt eller nyser eller kliar sig lite när alla råkar vara tysta då kommer situationen

[00:21:48] att förändras och man kommer att kastas på barbacke och barrumpa ut och eventuellt påföljd på det man förstår att det är en irreparabel situation som skulle uppstå om man blir synlig nu om man avslöjar sig så de är alldeles tysta och fast musiken är så stark så vågar de knappt andas

[00:22:19] lilla syster håller för munnen hela tiden hon vill inte råka yppa något och storebror som för övrigt också är väldigt liten han håller hennes hand ovanligt hårt och trolldansen går fortare och nu börjar flera av trollarna göra små individuella piruetter en del gör kullerbyttor också i den framrusande cirkeln en del

[00:22:49] gör två trevarv utan att för den skull tappa i fart och linje i ringen det delas upp till två ringar tre ringar som går omlott åt olika håll allt efter ett mycket ett väldigt urgammalt givet mönster lukten blir starkare när trollen blir varmare det far varma dunstar av trollukt över stenen där de ligger syskonen

[00:23:18] men det är inte på något vis en äcklig lukt men den är fullständigt överväldigande och lilla syster har tårar i ögonen för att det luktar så starkt det luktar som en blandning av någonting väldigt djup naturligt jord och någonting fränare ingenting som blir i tankarna till svett eller så

[00:23:47] utan kanske snarare till om det närmsta kanske är om du tänker att du kommer in i ett stall den typen av icke-mänsklig lukt som skapar både trygghet men också en känsla av obekannthet att detta är inte min värld det här är någon annans men det är absolut inte stall det är absolut inte häst som luktar här inne

[00:24:16] det är som sagt en lukt som inte finns egentligen någon annanstans än i bergarkungens sal och nu ser syskonen att i hallens i salens ena ände är en enorm trätron utkarvad den är full med reliefer och urgamla symboler

[00:24:45] människor och djur troll och andra varelser drakar och ormar bockar hästar björnar svin och den är så fulla detaljer att båda barnen tänker att de fick chansen att bara memorera alla bilderna som är inhuggna i tronen så skulle det ta dem flera år de skulle vara vuxna

[00:25:14] när de väl har fått någon slags första förståelse av alla motiven som formligen kastar sig över varandra över den här mycket gamla tronen uthuggen för tusentals år sedan kanske och på den här tronen sitter det allra största trollet ett vitskäggigt troll med klarblå ögon och vitt hår

[00:25:44] och en guldkrona ett John Bauer troll fast inte alls så överblickbart som ett John Bauer troll även om John Bauer troll kanske är det närmsta man kan komma för att beskriva de här trollen i min fantasi de är det är ju bergarkungen då bergarkungens mun är belåtet krökt

[00:26:14] visar inga tänder men barnen vet att om han skulle göra det så skulle tänderna glimma av guld ryktet går att bergarkungens tänder är av rent guld det blir så när man sitter på skatter i tusen och åter tusen år hela ens kropp börjar bära vitten om den rikedom man ackumulerat genom åren trollen har någon typ av magisk förmåga

[00:26:44] att låta en liten skatt växa till en stor utan att man för den skull behöver ut och röva och plundra eller placera skatten i kryptovaluta utan den växer ändå via andra kanaler så att säga än de naturliga de som vi människor måste hålla oss till det finns ett ackumulerande system hos trollskatter där man om man låter dem vara tillräckligt

[00:27:14] längre så växer de i värde och storlek och djup överhuvudtaget runt omkring tronen ligger berg av guld mynt och bägare långa halskedjor och armband och kandelabrar och kalkar och dolkar och kristallkronor med guld och silver och kristall

[00:27:43] diamanter stora kistor och mynt de ligger som upp pallrade mot tronen så att tronen delvis är täckt av alla de här skatterna och där sitter bergakungen och vid hans sida sitter en enorm svart hund med glödande röda ögon och tittar rakt på dansen nu rör sig trollen så snabbt

[00:28:12] att det här mjuka dunkandet har blivit som ett slags lågfrekvent mullrande och musiken spelar nu så högt och starkt att det är svårt för barnen att inte tåras i ögonen för det är så intensivt och då nyser lilla syster för trolldofterna är liksom så påtaglig och då stannar allting i en blixt och det här hörs i musiken

[00:28:42] det låter typ dam dam ram barnen hukar ner sitt huvud trollen spanar åt alla håll verkar gå tillbaka mot det de håller på med de rör sig förvånansvärt unisont nästan som om de var en organism

[00:29:09] och sen plötsligt så bryter de det här mönstret av att vara på väg tillbaka till dansen de vänder sig om igen dam dam så vänder de sig tillbaka igen dam dam dam dam så vänder de sig igen dam dam dam dam och då reser sig bergarkungen upp han lägger sin hand

[00:29:38] på den stora hundens huvud och tittar rakt på barnen bom bram bram bram bram bram bram bram och sen lyfter han upp dem med sin stora hand och ställer dem utanför berget i en enda rörelse det går snabbare än de hinner sig innan säga sockerdriksback och så stängs dörren och så är låten slut låten

[00:30:07] den här berättelsen har jag berättat för min dotter Harriet när hon var liten inte fullt så här detaljerat men just de här två små barnen som smyger in i bergarkungens sal och tittar på när trollen dansar fortare och fortare och sen får trollen trollen får syn på dem och då måste de springa och trollen springer efter dem och bergarkungen han är liksom för stor och för mäktig för att bry sig om

[00:30:36] två små människobarn det är inte som att det är farligt för de här barnen i någon egentlig mening och det visste Harriet också det var liksom en väldigt spännande och kittlande berättelse av att vara nära någonting som är mycket mycket starkare än en själv och troll bergarkungen då han bara smäller igen dörren det här är inte för dig liksom

[00:31:06] och de här syskonen de har ju på något vis vunnit någonting där för de fick ändå komma in och se det här och fick leva vidare för att berätta historien de tar ju med sig den här berättelsen till sina hem och sina världar och berättar om den här gången när de är gamla så sitter de där i eldens sken och berättar för sina barn och barnbarn och barnbarns barn om den här gången när de förrirrade sig i det stora berget

[00:31:35] och hamnade in hos själva bergarkungen och bergarkungen såg dem och han hade kunnat göra vad som helst man har ju läst och hört berättelser om troll som kidnappar barn och byter ut mot sina egna eller troll som förslavar människor eller troll som gör människor illa förleder dem gör dem galna de hittas i skogen

[00:32:04] bortkollrade och aldrig mer sig lik men han gjorde inget av det här han bara tog dem i sin stora hand och ställde dem med resolut kraft ner utanför berget och smällde igen den stora porten det är nästan som att han sa jag respekterar er två det är nästan som att troll bergarkungen säger

[00:32:31] det är som en värdnadshandling på något sätt Harriet tyckte i alla fall att det var väldigt spännande när trollen jagade det fanns ju inte med i det jag berättade nu men när jag berättade för Harriet så var det ju då gestaltade vi ju också hela tiden det här med att smyga och så vi var de här två syskonen som gömde oss

[00:33:00] och sen ibland gick jag upp och var trollen liksom och så så gömde vi oss bakom någon kudde och så var det den här stenen och sen så när trollen fick syn på oss så gjorde jag väl trollen som liksom det blir som det blir som något slags trippelt crescendo i slutet där musiken slutar tvärt det blir som jag kan inte de musikaliska termerna men det är som att

[00:33:28] det blir som avslag och så återtag eller vad var det jag sa det är som den slår av pam-pram pam-pram och då är det trollen liksom tittar på dem hittar dem och då måste man springa och sen slutar det med pam-tam-tam-tam-tam-tam-tam-tam och då blir då är ju då springer man ju som liten skållad råtta springer skållade råttor

[00:33:56] det är ju dagens viktigaste fråga känner jag spontant som gör de det verkligen jag kan inte tänka mig att någonting som är skållat springer i någon bemärkelse förlåt jag menar inte att leda in tankarna på skållning eftersom att det kanske inte är direkt sömninducerande men å andra sidan det är väl kanske inte lavendel doftande kuddar heller jag vet inte när man är orolig så är ju allting ett problem det spelar liksom ingen roll om man pratar om

[00:34:25] skållade råttor eller om fluffiga små moln och får som kopulerar på en äng varför det förlåt förlåt varför det nog skulle ge ro du förstår varje gång som jag känner att jag vill koppla av och släppa taget lite om världen då ser jag för mig två stora jäkla får som puckar på varandra på en äng förlåt förlåt

[00:34:55] jag behöver om ursäkt sådana så jag förlåt jag har glömt bort vad jag skulle säga jo jag tror att skållade råttor de bara trillar ner dö dö och uppruttnuter som man ser och det gäller även

[00:35:24] troll faktiskt skålltroll att skålla ett troll är att spela en roll för att man kan ju inte göra det med ett straight face alltså man måste låtsas om man ska skålla troll därför att troll finns ju inte även om jag måste säga somna att nog vore det väl häftigare och roligare att leva i en värld där det fanns troll än en värld där det inte finns troll om du frågar mig och det gör du kanske

[00:35:55] det är omöjligt för mig att veta huruvida du frågar mig eller inte för att ditt lyssnande har inte hänt än det är två veckor kvar när jag spelar in det här så jag jag kan ju bara ana att du frågar mig då om vad jo att det vore mer just om du frågar mig så är det mer spännande

[00:36:25] alltså jag skulle alla dagar i veckan om det var upp till mig alltså om jag fick välja så skulle jag välja att existera i en värld där det finns troll snarare än att existera i en värld där det inte finns troll nu verkar det ju som av allt att döma som att det är det senare som gäller som är sanningen i så mycket vi än kan så mycket vi nu kan säga att sanning är jag

[00:36:58] jag känner väl mig mest hemma i den världen men det är ju väldigt synd tänk om man kunde bestämma själv ja det kan man ju faktiskt jag kan ju faktiskt bestämma om jag vill ha troll i min värld eller inte jag kanske inte ska vara så fräck att jag pressar på min troll syn på dig det är vi ju ganska duktiga på att göra

[00:37:26] kanske inte just om troll men överhuvudtaget det där med att pressa på sin livssyn på andra är ju otroligt frekvent hur orkar vi det somna hur orkar vi har vi inte nog med oss själva på något vis det här att bli upprörd över vad andra tycker och tänker jag förstår det

[00:37:56] bara inte alltså jag kan ju bli upprörd över hur andra tycker och tänker det är inte det men jag jag vet inte jag har inte energi att lägga ner tid på att visa det för de människorna till vilken nytta att hoppa på någon det enda som händer är att en människan sluter sig ännu mer i sin åsikt det här det här

[00:38:26] jag är villig att gå till storms för min trollsak när jag var mindre så var jag väldigt jag var väldigt flitig i det där att besjäla naturen och världen runt omkring jag hade ju oftare små barn runt omkring nu är min dotter stor hon vill inte höra berättelser om troll längre vi pratade häromdagen om att när hon var liten så hade vi en så hämtade jag henne

[00:38:55] på förskolan och så hade jag kanske väldigt personligt minne men ja nu är det ju nu är för sent då hade vi ett väldigt fint minne hon kommer ihåg det också som ett väldigt fint minne så då hade jag köpt lite random leksaker och lite godis och sånt på Coop och sen så hade jag slagit in allt det i folie och sen

[00:39:24] var vi ute i skogen och så sa jag att nu ska vi gå på skattjakt för att det har varit ett troll som heter Tripp och det här trollet har gjort inbrott i olika leksaksaffärer godisaffärer och sånt och snott saker men hon är slarvig så hon har tappat saker i skogen hon har gömt saker i skogen det är upp till oss att leta efter det här och hon var ju väldigt skeptisk först det finns väl ingenting där

[00:39:53] men det som är så kul med små barn det är att man kan ju med väldigt små medel fullständigt trollbinda dem så jag sa såhär titta där titta borta vid trädet där och sen när hon gick bort och tittade vid trädet då la jag ett sånt där paket bakom mig vid ett annat träd och så sa nej det var inget där nej okej hmm sa jag och sen så lät jag henne själv upptäcka det andra paketet då titta där och då är nu är det igång

[00:40:22] då var hon ju fullständigt trolltagen i ordets rätta bemärkta och sen var vi sen var hon fast liksom sen gick vi omkring med de här tills hon hade hittat alla de här sakerna som jag hade lagt ut och det var ju inga märkvärdiga saker och då sa jag nu tror jag hör du och så lyssnade vi noga och då tyckte vi att vi hörde hur hon trollet Tripp liksom kom springande och ville ha tillbaka sina grejer

[00:40:51] och då sprang vi och jag tänkte när vi gjorde det att det här kanske hon blir rädd av men hon hade så kul men inte kul på det här gapskrattssättet utan det var ju på allvar för henne det handlade ju om att hinna hem hon var inte rädd men hon var väldigt väldigt angelägen om att vi måste hinna hem nu om vi ska kunna njuta av den här chokladen och de här grejerna vi har hittat

[00:41:22] så då pratar vi faktiskt häromdagen om det där jag måste säga att det är en sak som tog mig lite med överraskning av att vara pappa det här hur det är att prata med sitt tonåriga barn om hur det var när hon var liten och hur otroligt fantastiskt det var två ord som inte riktigt ska sitta ihop otroligt fantastiskt saker är väl antingen fantastiska eller inte liksom men hur vilken

[00:41:51] djup känsla av mening det är att höra henne berätta om någonting som jag också minns som någonting mycket värdefullt och fint för henne den känslan den slår alla miljonvinster nu har jag kanske inte sådär jättemånga miljonvinster att luta mig tillbaka på jag vet ju faktiskt inte hur det är om jag skulle få om jag skulle få vinna någon om jag skulle vinna tv-skrap på sådär

[00:42:21] trisslott och så blir man inbjuden till tv4 så ska man stå skrapad då då hade jag nog på riktigt tror jag sagt nej till den vinsten alltså nu låter det jätteöverlägset men jag tycker det skulle vara så pinsamt att stå där och skrapa för man skulle ju se hur mycket jag ville ha mest mesta pengarna och hur besviken jag skulle bli av att bara vinna hundratusen eller någonting jag tycker

[00:42:50] jag ser det när jag ser folk då skrapa jag blir tvungen att stänga av för jag skäms det blir som sekundärskam jag tycker det är otäckt för att för bara några dagar sedan så fanns det inte de här ens hundratusen fanns de inte alls nu har de plötsligt bara dykt upp och man får vara i tv dessutom och ändå på grund av premissen att det finns en möjlighet att vinna mer så är man plötsligt jättebesviken över att man bara vann hundratusen

[00:43:19] för man hade kunnat vinna fem miljoner och jag vet ju att det skulle hända med mig också och jag skäms skäms bara att blotta tanken på det så jag hamnar verkligen i gräl med en kompis om dagen för hon tyckte det var så konstigt varför skulle du säga nej det är väl möjligt att jag inte skulle säga nej kanske att jag ändå skulle känna mig tvingad men det är någonting med att stå där

[00:43:50] och lystenheten lyser i blicken det är så att det rinner dregel liksom och det ska jag visa upp då det blir så otroligt privat och skört allting och det ska jag då visa upp jag har inga problem att prata om mina tankar och mina känslor och så i ett stort sammanhang för många människor men om någon skulle se hur fort det jag egentligen är

[00:44:19] det tycker jag inte om för jag är ju en fort liten människa som det säger jag inte för att prata ner om mig själv till mig själv jag tror jag delar det med dig och alla andra också för den liten vi är ju det liksom det är synd om oss vi är händerna på livet på ett sätt som ett troll till exempel inte är men det är klart att trollen har ju haft

[00:44:49] några år miljoner mer på sig att lära sig att hålla huvudet högt i den här ständiga floden av obekväm förnedring som du innebär att leva när jag var mindre så tyckte jag att jag kunde se former också överallt och då visste jag ibland inte om det var sant eller fantasi

[00:45:19] den första tanken när man ser eller det här är faktiskt inte ett minne från skogen det var faktiskt ett minne från mitt sovrum det trodde det var när man är liten kanske att det är så när man blir vuxen också men att ens fantasi är så gränslös att den till och med kan luckra upp det man vet är sant så jag och jag kanske

[00:45:49] har berättat det här stoppa mig om jag har berättat det här förut inte för att jag kommer höra dig men jag kanske känner det på mig på något vis jag jag låg och sov jag kanske var sex år sju år kanske det är en uppskattning jag har absolut ingen aning om hur gammal jag var men jag var liten i alla fall och vi bodde i hökviken så jag vet inte om jag har somnat eller om jag bara ligger i mitt rum

[00:46:19] och det är mörkt och så plötsligt så ser jag ute på golvet i mitt rum så ser jag ett spöke och det är liksom inte ett spöke som i någon film eller tv-serie utan det ser ut som spöket laban alltså ett lakan och förlåt men är inte det ganska jävla förlåt otäckt ändå med ett lakan för det är så det är så apart

[00:46:49] det blir ju nästan otäckt bara för det är så ofarligt på något sätt jag minns att jag tyckte att det var så konstigt att det stod ett spöke ett lak spöke som var ett sådant här spöklakan på golvet i mitt rum och först blev jag inte rädd för jag visste ju att om det skulle komma ett spöke här så är väl oddsen ganska låga att det är ett ett lakan alltså det är ju sån klisché det fattar jag ju redan då

[00:47:19] jag menar det finns ju inget skräckenjagande med ett lakan egentligen men sen kom fantasin och började liksom breda ut sig sådär som när man spiller bläck på ett papper det bara läcker ut med liten distinkt droppe först men som sen flyter ut och tar över hela pappret så kändes det fast med min fantasi och därmed också skräcken då jag kände att

[00:47:46] det stod ett spöklakan på mitt golv jag kunde liksom inte säga nej till den tanken fast min logik bara skrek och ropade och viftade med armarna tassarna eller vad det är någon typ av extremiteter som fantasin är beskaffad med det är klart att det inte står ett spöklakan på ditt golv det är något annat Henrik det är dina kläder eller

[00:48:17] någon sak något tyg som hänger över någonting men jag kunde liksom inte tro på det skräcken var större fast jag visste ju hur det var eller skräck ska jag säga det var väl inte det var inte skräck kanske så det var väl mer en molande oro och jag låg och försökte urskilja vad det var

[00:48:47] jag försökte skapa någon ordning i vad det var för någonting du vet hur det är när man ser någonting i mörkret och hjärnan kämpar med och försöker hitta vad det är för något det är bara en konstig form man försöker verkligen till slut så tänkte jag jag måste ju gå upp och då blev jag rädd då tänkte jag nu känner jag mig väldigt orolig för att någonstans hade min fantasi

[00:49:15] redan tagit över här jag visste ju att det här var någonting ofarligt och det var väl orsaken till att jag vågade gå upp överhuvudtaget men när jag gjorde det så var det lite grann som att jag ifrågasatte någonting som var större än jag lite grann som att jag hade rest mig upp där under bergarkungen saldansen gått rakt fram till trollkungen och sagt du finns inte det finns en kraft i den där fantasin som

[00:49:43] det känns hotfullt att bara att ens ifrågasätta förstår du vad jag menar somna det anstår dig inte lilla människa att ifrågasätta bergarkungen i all hans majestät så kände jag fast med det liga spöklakan där så det kändes som att världen långsamt höll på att vändas ut och in och det susade otäckt i öronen

[00:50:12] och i bröstet på mig dunkade det som tränne trummor och jag kom ända fram och sträckte ut handen mot det här spöklakan och la handen på mina byxor eller vad det var för någonting som hängde över en stol och jag visste ju det från början men jag var tvungen att gå dit och ta på det för att göra det verkligt

[00:50:43] så när vi pratar om verkligheten så tycker jag man ska vara mer distinkt därför att den där spöklakan det var verkligt för mig ända tills jag fick motsatsen bevisat för mig så verkligt är ju någonting väldigt skört egentligen det är för det i allra högsta grad avhängigt vad vi uppfattar den som just för tillfället det kan ju vara helt

[00:51:13] utomordentligt verkligt för en människa som går till jobbet att alla på jobbet hatar henne till exempel och det behöver inte alls vara sant i någon objektiv mening antagligen är det ju inte det jag kände det idag när jag gick in lite rumfullt med folk som jag känner ytligt ytligt alla var upptagna med sina grejer återpratade och jobbade och så

[00:51:42] och jag vinkade lite försiktigt och i samma ögonblick som jag gör det så känner jag mig som en tönt i högstadiet att det sitter kvar liksom 40 år senare 35 år senare så och då får jag ingen direkt vink eller nick tillbaks för folk är upptagna med varandra sig själva och jag är så diskret

[00:52:11] och då känner jag direkt att här jag är de tycker inte om mig jag är det är likgiltigt för dem om jag finns eller inte och det är ju inte sant men det blir sant i det ögonblicket i mitt lilla huvud därför ska man vara försiktig med att prata

[00:52:41] om vad som är verkligt därför att det är upp till varje människa näspä det är upp till varje enskilt troll människa geckoödla tasmansk pungjävel och tripphopartist sover du somna om du inte gör det så vill jag säga

[00:53:10] följande lilla dikt till dig så att du ska förstå att det är okej att inte somna om du just nu kanske det här är till dig som just nu ligger och vrider dig som känner att inte en natt till jag orkar inte jag måste få sova nu så vill jag bara säga så här nu ska jag säga den här lilla dikten som jag har läst många gånger för sömn sömnberövade små vilsna själar

[00:53:39] som samlats runt mina fötter i skaror av tilltupsiga tilltupsade kajor på från samhällets utkanter så brukar jag säga så här gråt ej min vän över en sömnlös natt en sömnlös natt är en hemlig skatt för i den

[00:54:09] så bor det ditt djupaste du det kommer belöna sig det vet man ju någonstans i det du går igenom just nu bor det en skatt den kanske inte syns direkt det kanske inte den kanske inte lyser som bergarkungens guld runt tronen men det finns där

[00:54:37] i det du går igenom just nu i all sin anskrämlighet i all sin besvärlighet och möda så finns det en skatt som du inte hade fått annars i det här ögonblicket finns en möjlighet här och nu just nu i det du går igenom finns en möjlighet att ta ett beslut att komma till en insikt att lära sig någonting eller förstå någonting

[00:55:08] att göra någonting att ställa sig själv en avgörande fråga kanske har inte du en avgörande fråga som du behöver ställa till dig själv egentligen inte det perfekt möjlighet just nu då då är det vitsen med att du slog på det här avsnittet det är att du skulle ställa dig själv den där frågan en avgörande fråga

[00:55:34] och i samma ögonblick så blir du den lilla pojken och hans lilla syster som står inför någonting förunderligt och vidunderligt majestätiskt i sin egen rätt det behöver inte oss det behöver inte våra blickar det behöver inte oss som förklarar vad det är eller varför

[00:56:03] det bara är där precis som allting annat precis som din sömlöshet som lidande som krossade hjärtan som frågor utan svar som ett stort barn som minns sin litenhet

[00:56:34] som en vind man inte vet varifrån den kommer slut fast det är inte slut än det är två minuter kvar jag kommer inte på något mer ibland så tycker jag också jag blir så högtravande jag vill inte jag vill inte vara sån

[00:57:03] jag märker också att jag är lite trött själv då börjar jag hamna i de här lite gasigare partierna när du får chans nästa gång så tycker jag att du ska lyssna på bergarkungens sal och så ska vi kan vi ha en diskussion i facebookgruppen sen vad du får för bilder i huvudet kanske hade du också sån liten

[00:57:32] olika bilder av det här stycket eller så har du aldrig hört det förut jag tror inte att Harriet minns henne som min den här leken den har väl försvunnit precis som på så mycket annat men hon kommer faktiskt ihåg trollet trip det är jag så glad över jag tycker livet är för viktigt för att slarva bort på

[00:58:04] realism livet är för livet är för underbart för att fula ner med korrekta förklaringsmodeller men jag menar inte att vi inte ska förklara saker det är också häftigt det är också fint men jag vill åtminstone mycket hellre leva i en värld med troll än utan

[00:58:33] om jag fick träffa ett troll så skulle jag ställa följande fråga vad tycker du om bilderna vi människor målat av dig i tusen år är det representativt för dig ser du på dig själv som ett troll vad är nej det är dumma frågor det är tråkiga frågor vad är ett troll alltså

[00:59:01] om du var trollet fast människa då och är någon som inte är människa fråga dig vad är egentligen en människa mitt svar på den frågan om jag fick den skulle ju väl om jag jag har funderat mycket över det då då skulle jag säga att en människa är en känslig dansande apa

[00:59:34] vars enda överlevnads strategi egentligen är att vara i grupp oavsett hur solitära vi är så är det det vi byggde som är det inte så vi hade inga hörntänder vassa hörntänder som schimpanserna eller bonobo-aporna vi hade inga stora imposanta kroppshyddor vi var små men vi var många

[01:00:04] och vi kunde samarbeta och vi hade berättelsen som ett sammanfogande kit en liten dansande sjungande apa som som vi har som är så