Då blev Odysses irriterad

[00:00:00] Hej och välkommen till Somna med Henrik, Ditt kloakbaserade kaos, Din kritsträcksrandiga kunglighet i natten. Det är jag som är Henrik, och det är du som är somna, och det är som det är. Det som händer, händer, och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Och nu börjar vi.

[00:00:41] Hej somna. Hej. Hej ska du ha. Välkommen till en timma av mig. Jag sitter ner och är alldeles lugn för första gången idag. Hela den här dagen har gått som i ett slags pulsflow.

[00:01:23] När jag kom hem för några timmar sedan och stängde dörren bakom mig, så kände jag hur det bara pep och köter i hela kroppen. Dels i huvudet, för att jag har ju tinnitus dås, och nu vill jag bara snabbt braska in där med att säga att det går alldeles utmärkt att leva med det. För mig, och jag har haft det i 30 år snart, och det är ingen fara.

[00:01:47] Men, när jag har varit uppe i varv, när man har varit jäktad, eller jag har varit upprörd, eller andra saker har hänt, då är tinnitusen högre. Så när jag kom in och stängde om mig i hallen, så hörde jag pipet extra högt, och då kände jag att, nu blir jag ändå lite irriterad, kände jag. Jag kände, varför skulle jag vara så dum att jag gick på den där konserten på 90-talet, 1997,

[00:02:15] och stod för nära högtalan, bara för jag ville visa alla i klassen att jag var en av dem, att jag också var en rockstar, och inte hade något problem med höga ljud och så. Och varför var jag så nödvändigtvis tvungen att skälpa i mig i alla de där ölen, i alla de där plastmuggarna, bara för att de kostar fem spänn muggen? Varför? Så blir jag liksom lite irriterad på mig själv.

[00:02:43] Lite grann som jag kan tänka mig att Odysseus måste ha blivit. Jag funderade faktiskt på Odysseus, för det ska ju göras någon film om honom, tror jag, som kommer. Den berättelsen har väl ändå somnat rätt om jag har fel. Det har väl valsats runt några gånger, va? Det går väl inte riktigt att säga att den berättelsen är en gömd pärla.

[00:03:13] Nej, det kan man nog inte med bästa vilja i världen säga att Odysseus, eller Eliaden med för den delen, är jag. Jag menar inte att det inte är en berättelse som är värd att berätta. För det måste man väl ändå säga att det är svårt att inte tänka på Odysseus. När man tänker på berättelser och berättelsearv, berättelse-DNA kanske. Är det berättelsernas berättelse på något sätt?

[00:03:44] Gud, jag kommer ju inte ihåg den. Eller så här, jag läste ju om den massor när jag gick scenskolan. Jag vet inte varför. För det var inte som att vi gjorde någonting ur Odysseen eller så. Det finns ju ingen dramatik. Eller det kanske det finns förresten. Ja, det var ingenting jag... Det var ingenting vi satte upp, liksom. Men jag tror att det ingick. Eller om det var bara att jag var intresserad. Jag har ju alltid varit intresserad av sagor.

[00:04:14] Jag minns att någon gång under scenskolan så läste jag någonstans, eller om någon sa det, att sagor är hälsosamt. Att berätta och att läsa. Att få berättade för sig. Det är för att sagor hjälper oss att bygga ställningar på insidan där vi kan fästa våra liv som annars är ganska tumultartade

[00:04:42] och fragmentariska och svåra att få gå ihop ibland. Så då började jag läsa sagor. Jag kommer inte ihåg om det var då jag började läsa Odysseen. Men det kan... För det enda jag minns är att jag sitter på en toa på scenskolan och har lånat en sagobok. på biblioteket på artisten som huset hette. Där scenskolan låg i Göteborg. Och läste typ Brödna Grimm. För det fanns ju ingen mobil.

[00:05:11] Jo, jag hade en mobil, men det fanns ju inget att göra på den. Det fanns ju inte ens snake på den tiden. Ingenting sånt. Utan det var bara ringar som gällde. Och det kunde jag inte göra då när jag satt på toa. Så då satt jag och läste om någon smart räv som överlistar något troll eller något. Jo, men då tänkte jag i alla fall på att det är en... Alltså det är en hjältesaga, Odysseen. Det handlar ju då om Odysseus som bor på en ö som heter Ithaka.

[00:05:41] Och som blir övertalad. Alltså han vill ju inte. Men han blir övertalad eller tvingad, utpressad, att åka och kriga mot trojanerna i Troja. Ja, just det. Det här börjar ju med att han inte vill... Han låtsas vara galen. Och han vill inte... Han vill inte kriga. Men de tjatar.

[00:06:06] Och till slut så är det någon som tar hans lille nyfödda pojk och slänger honom framför plogen. Som för att liksom förstärka argument lite. Jag vet inte hur det är med dig som, men om jag hade haft ett nyföd barn, som någon som ville värva mig till en annan podcast, hade tagit mitt nyfödda barn och slängt framför plogen, då hade jag kanske sagt att, nej det här blir nog inget.

[00:06:34] Men det verkar ju som att Odysseus då går med på detta, så han åker till Troja och slåss då. Och är väldigt duktig där då. Han är en hejare på svärdsfäktning. Så såvitt jag minns, så är ju den historien ganska kort. Han vinner ju slaget eller kriget. Ödelägger Trojanerna då. Men så ska han då åka hem. Han har ju väldigt bråttom hem till sin fru, Penelope,

[00:07:02] och hans son, Telemacos. Telemacos. Det kan ju verkligen hända att jag har fel här, då får du skriva en arg insändare från sjuktonets topp. Men då ska de ju åka hem då. Och det är egentligen inte så långt från Ithaka till Troja.

[00:07:31] Det är bara runt, runt liten, vad heter det? Jag vet inte. Jag tror kanske att man åker runda fastlandet liksom, och in i någon bukt på andra sidan, om jag minns kartan rätt. Och så är det ju snabbt så han ska åka hem. Och då är det lite som med jag med Tinnitusen liksom.

[00:08:01] Jag hade ju som, för han gör ju bort sig något så infernaliskt där. Oedipus, jag vill säga, Odysseus. För han, gud, hur var det nu? Han, de går i land på en ö, och så kommer de in i en grotta. Då har han en massa gubbar med sig. Tappra, glada gubbar va. Och då hittar de en jättestor grotta på den här ön.

[00:08:30] Och då är det en massa djur där inne, alltså boskap då. och ost. Och de här männen, de blir ju jättehungriga då. Nej, nej, ät inget, säger Odysseus. Överhuvudtaget är det mycket i Odysseen. Tjat om att äta. Alltså jag menar inte att det är oviktigt på något vis, men det är väldigt fixerat. Överhuvudtaget är det ju,

[00:08:59] det äts ju upp så det står härliga till. Det är faktiskt, det tänkte jag på nu. Det är ju flera tillfällen i den här berättelsen, när Oedepus antingen blir hotad med att bli uppäten, eller äter upp någonting han inte får, eller att hans män och besättning blir uppätna. Det verkar liksom som att det där, men det där undrar jag om det är någon gammal myt, alltså ett gammalt myttema sådana.

[00:09:30] Det här att man istället för att bli bjuden på mat, blir mat. Det känns som en sån här sak som måste ha, vara lika gammal som berättelserna på något sätt. När är den skriven Homeros? Är det typ 1500 år före Kristus eller något? Det måste man väl ändå säga är ändå helt fantastiskt, att vi har kvar berättelser från så länge. Och så utförliga berättelser också. Det är ju inte några små,

[00:10:01] liksom kilskriftstavlor, som man har hittat med någon gammal inköpslista på. Utan det är ju verkligen konst. Flera tusen år gammal konst. Och med teman som vi fortfarande använder oss av i alla våra berättelser. Kärlek och längtan och lust och hämnd och hat

[00:10:30] och förräderi och rädsla och att ha förlorat sin plats i världen. För det är väl det han har. Det är berättelsen. Rätta mig om jag har fel nu om du är litteraturvetare. Det är inte berättelsen egentligen, för han hamnar ju helt fel. Han ska ju bara åka hem från Troja. Och på grund av omständigheter, livet kommer emellan så att säga,

[00:10:59] så tar det 20 år för honom att komma hem. Någonting som kanske bara hade tagit några veckor. Egentligen. I alla fall så... Så... Då är de i alla fall i den här grottan. Och Odysseus säger så här, ät inte. För att om när ägaren kommer tillbaks, den som bor här inne med ostarna och kossorna, eller vad det är,

[00:11:32] då kommer den personen att känna sig tvingad att bjuda oss på mat. Alltså då är... Vi är ju gäster. Gäster bjuder man på mat, så är det ju liksom. Så han säger åt dem att vänta, och då väntar de då. Eller undrar om inte det var så att också männen inte vill... De vill ju gå då. De vill inte vara kvar. Snälla, kan vi inte gå? Nej, nu ska vi vänta, för vi ska få mat här. Och då kommer det då ägaren till den här grottan.

[00:12:00] Och det är då en så kallad cyklop. Det är ju ett jättekonstigt mytologiskt väsen. Alltså en jätte med ett öga i pannan. Och den här jätten då... Jag har glömt bort vad den hette. Men han stänger då... Han kommer in i grottan.

[00:12:29] Och det är hans ostar och hans... får var det. Och hans får. Då stänger han, då drar han en stor sten framför grottdörren. Och sen så tar han två av Odysseus gubbar. Och äter upp dem bara. Schloffs. Och så är de fångna då. Och Odysseus säger...

[00:12:58] Kan vi inte snälla bara få lite mat? För vi är ju dina gäster. Men det skiter han i. Den här cyklopen då. Så han... Han gör dem till någon typ av fångar där i den där grottan. Och de bor där i flera dagar. Och han äter upp flera stycken av Odysseus män. Samtidigt som han håller på och mjölkar sina får. Och de pratar mycket.

[00:13:27] Mycket diskussioner. De pratar mycket om regler. Man måste behandla sina gäster med... Jag kommer inte ihåg. Man måste behandla sina gäster med respekt. Det skiter... Nej det skiter... Den här cyklopen i. Så... Det här börjar ju ska man säga...

[00:13:56] Väldigt illa då. Då kanske... Då kanske han hade känt... Alltså det blir värre sådana. Men han hade... Då kanske... Om jag var Odysseus då hade jag känt... Förlåt om jag då och då säger Odysseus. Det är som att det blir samma namn för mig. Men det är två olika karaktärer. I alla fall så... Då hade jag blivit lite irriterad på mig själv. Varför skulle jag nödvändigtvis stanna här?

[00:14:26] För de ville ju att vi skulle gå. Nej men jag ville äta ost. Jag kunde bara ha tagit en ost och kutat liksom. Nej. Jag skulle respekteras regler och sånt. Det kan väl inte jag veta om en främmande cyklop i en grotta. På en ö som jag aldrig har varit. Följer något slags godtyckliga regler som jag är van vid på Ittaka. I alla fall.

[00:14:53] Så de är fångna då och... Men då kommer Odysseus på en list. Han tar vin. Som inte är utblandat med vatten. Så det är extra starkt. Och så säger han. Ska du inte dricka lite av det här? Och då säger... Då säger...

[00:15:21] Den här cyklopen att... Ja tack jättegärna. Det är gott med vin ju. Så de sitter... De har hela tiden någon typ av... Nästan lite kamratlig diskussion igång. Samtidigt som han då... Med jämna mellan dem äter upp Odysseus anställda. Råa. Det är så groteskt. Och samtidigt så kan de sitta där och ha... Nästan lite hövska diskussioner. I alla fall så... Jätten blir jättefull då. Av det här outblandade vinet.

[00:15:50] Och då blir han lite kärvänlig. Och så frågar han Odysseus. Vad heter du? Och då säger Odysseus. Jag heter ingen. Ingen... Eva och min pappa och mamma och mina kompisar kallar mig för. Jag heter ingen. Jaha. Säger jätten då. Det var... Det var ett ovanligt namn. Och så tuppar han av det. För han blir så full. Och då... Då springer alla... Gubbarna runt Odysseus och Odysseus själv.

[00:16:20] Så tar de en pinne. Och så sticker de ut det här ögat då. Cyklopens öga. Och... Då skriker cyklopen. Aj som fan. Förlåt. Och... Då kommer alla... De andra cyklopena. Springande utanför. Grottan. För det är en sten framrullad framför ju. Den här stenen är för övrigt för stor för människor att flytta. Och då ropar de in så här. Börje. Eller vad han hette då.

[00:16:49] Vad är det som har hänt? Vem är det som attackerar dig? Och då skriker cyklopen. Att det är ingen. Det är ingen som attackerar mig. Det är ingen som har stuckit ut mitt öga. Nähe. Säger de. Varför skriker du då? Så går de därifrån. Förlåt. Det måste... Jag menar. De är ju dumma i huvudet. Det är klart de måste fatta. Det är något som är fel. I alla fall. Så de får ingen hjälp. Och dagen efter.

[00:17:19] Då ska ju den här jätten då. Han måste ju... För han har ju får. Och de måste ut på bete. Så då sätter han sig blind då. Utanför grottöppningen. Och rullar bort stenen. Och så känner han på fåren. När de ska gå ut. På deras ull. Och då binder. För att inte det ska komma ut några människor. Utan bara fåren då. Vilken listig... Ja. Och det här. Det känns också som lite för...

[00:17:51] Övernitiskt. För då binder Odysseus ihop tre får. Till ett får. Och så hänger han sina män under då. Mittenfåret. Hade det inte räckt att bara smyga precis förbi. Cyklopens händer. Alltså så himla... Vad ska man säga? Strömlinjeformat. Kan väl inte grottöppningen vara? Att det inte finns någon liten hår.

[00:18:21] Där man kan liksom snedda ut genom vid sidan om. Och fåren. De rövelser är inte så jätte... Identiskt heller. De rövelser är fram och tillbaka. Man kan väl putta ett får mot handen. Så att jätten känner på handen. Och då kan man backa ut och sådär. Men nej. Odysseus ska ju knuta fast dem under mellan. I en hel verkstad liksom. Och så springer de till stranden. Fnissande.

[00:18:52] Och så hoppar de ner i båten. Och så börjar de ro. Och så när de har kommit ut en bit. Och det är här han gör sitt stora misstag då. För de ska ju bara åka hem. Till Ittaka. Och då... Då ropar Odysseus att... Så här. Nu har vi flytt. Hallå, hallå. Nu har vi flytt. Och då blir ju jätten jättearg. Och kutar ner till stranden.

[00:19:21] Och börjar kasta stenar. Men de missar. Men det blir vågor och så. Då blir Odysseus män rädda. Och så här. Jag kan tagga ner nu. Men Odysseus han är så här segerrusigt. Så han skriker. Och bara så du vet. Om någon frågar. Så var det jag. Odysseus son till... Telemakos. Är det någon? Det var jag som... Nej det var ju min son. Hette Telemakos.

[00:19:52] Ja. Odysseus son till... Blablabla. Som lurade dig. Haha. Och det var ju dumt gjort. Därför att den här jätten är nämligen son... Den här jätten är en... Så kallad Nipo Baby. För han är son till havsguden på Seidon. Och då skriker den här jätten från stranden att... Pappa.

[00:20:20] Är du snäll och gör livet surt för... Odysseus. Och det här är ju helt och hållet Odysseus eget fel. Då kanske han känner som jag gjorde med Tinnitus och sånt där. Vad skulle jag göra så för? För det här förstör ju hela resan. Och det är ju egentligen... Upprinnelsen till hela Odysseen. Är ju att han... Gör bort sig där med den här jätten i början.

[00:20:49] Det lägger ju på tio år på hans resa. För det kommer stormar på stormar på stormar. Och allihopa är ju då... Pappa... Pappa... Poseidons hämnd. Han måste ju ha sagt till sig själv flera gånger. Men han var ju också kapten och befälhavare. Hans män muttrade lite i skägget liksom. Men han måste ju på kvällarna ligga och vrida sig och bita i kudden av ångest.

[00:21:19] Men så han har också... Han har också kompisar liksom. Han träffar ju någon snubbe på en ö. Som sa... Jag kommer inte ihåg. Men han... Han fick ju då... Vi kan kalla honom för... För jag vet inte vad han hette. Vi kan kalla honom för... Agge. Så Agge, han sa så här... Men det där löser vi. Här har du en påse. Och i den kan du samla alla motvindar.

[00:21:50] Alla utom en som driver på båten då. Som blåser hem skeppet. Ja, vad bra. Då var det fixat liksom. Tack så mycket. Det spelar ingen roll hur mycket stormar Poseidon slänger ur sig. Jag bara fångar dem i den här säcken så är allting bra. Och så seglar de vidare. Och då... Och så kommer de... Så nära att de kan se eldarna.

[00:22:19] På Itaka. Att det har bara gått några veckor eller något. Jag vet inte. Lång tid. Och då säger... Och det är ju så. Kan jag tänka mig att... Nu tar jag igen mig lite. För nu... Det här har varit som en anspänning. Att se sex av mina män bli uppätna. Och... Lurats och stuckit ut cyklop i ögonen. Och blivit jagad. Och fått en havsguds förbannelse på mig.

[00:22:48] Det hade ju åtminstone jag känt mig lite skärrad av. Om det hade hänt mig liksom. Så då lägger han sig... Och sover. Och det är ju en mytologisk sömn han ägnar sig åt här. Det är ju någonting som... Det här med... Att när man... När en... Hjälte, en gud... En annan frälsar i gestalt lägger sig och sover. Då händer det i djävulskap liksom. Det är som att gud blundar under de här... I de här berättelserna.

[00:23:18] När Jesus sover. Nej, Jesus sover ju inte förresten. Det är ju hans lärjungar som somnar just det. I ett seman eller... Då blir han också irriterad. Jesus kunde ni inte ha hållit tillvakna en sen endast liten stund? Alltså på riktigt. Jag står inför mitt livs största prövning här. Ni kunde ni inte ha... Han går iväg och ber då. I natt. I en natts trädgården. Ja, skitsamma.

[00:23:47] Här kanske handlar om irritation inser jag nu. Irritation över... Att det var du ändå själv. Vad fan. Förlåt. Nu har jag suvit två gånger här. Jag behöver mig ursäkt. Och Dysseus lägger sig och sover där på båten. Med eldarna från Ittaka. På håll. Och då tänker hans besättning då att... Undrar om det är guld i den där säcken som han har. Så då öppnar de säcken.

[00:24:16] Och så kommer alla vindarna ut. Och blåser tillbaka båten till ön där han fick säcken. Alltså flera veckors färd. Tillbaka igen. Då hade jag känt mig lite irriterad när jag vaknade. Vad har ni gjort? Ja men vi visste inte. Då tror jag att det kanske eventuellt hade varit lite dålig stämning på båten. Ja ja, vi får fråga honom igen då. Aggie säger de.

[00:24:45] Så går hon i land på ön igen. Och säger med svansen mellan benen då. Och säger att tyvärr så råkade mina män öppna den här säcken som du gav mig. Så nu är vi tillbaka här igen. Är du gullig och ger oss en ny säck? Och då säger Aggie typ. Försvinn från min ö. Nej vill han inte veta om. En sån som du. En sån otur. Det kan man bara inte ha. Och komma undan med det. Försvinn härifrån.

[00:25:16] Då hade man ju nog. Om man var ojduppus varit ganska irriterad. Alltså dels på sig själv. För att man inte kunde hålla sig vaken hela vägen då. Men också för att man själv har dragit på sig den här förbannelsen. Men kanske också. Och också mot den här Agge då. Eller vad han hette den här. Kunne han inte ha varit lite bjussig liksom. Och det är ju här början på. När allting går åt skogen.

[00:25:44] För sen kommer han till en liten stad på en ö. Och då. Då blir det. Då blir det en. Då är det en kung. Först är det en spejare som blir uppäten. Av kungen. För de är ju också jättestora. Då. Också återigen det här ätatemat. De söker husrum typ. Ja då blir de uppätena.

[00:26:13] Och sen så. Eller spejar. De som är dit skickade för att säga hej hej. Till dem i stan. De blir uppätena. Och sen kommer det ner då. Det här var en. Det här var last. Lastrygonerna. Hette de så. De kommer ner då. Och bara kasta sten på. På deras båtar. De blir så arga. Upprörda. Och så fångar de. Det är väl jättar det här också.

[00:26:44] Får jag förmoda. Och då fångar de odyssevs män. På pinnar. Som fisk. Och ta hem dem då. För att återigen då äta dem. Det. Det tycks ha varit en. En risk att räkna med. Att bli uppäten. I det antika Grekland. Jag vet inte hur ofta du somnar. Oroar dig över det. I någon reell mening. Jag får nog passa mig för att gå på den där festen. För. Jag kan bli uppäten.

[00:27:12] När man var liten var man ju rädd för sånt där. Att monster skulle äta uppen och sånt. Men. Annars är ju det någonting som ligger ganska långt bak nu. Men det. Jag antar att det är en. Vad ska man säga. En. Arketypisk. Rädsla. Ja i alla fall alla. Alla skeppen då. I odyssevs. För det är flera skepp. Så alla skeppen.

[00:27:41] Utom odyssevs skepp. Går under här. Med alla stenarna och så. Därför att han hade. Ankrat lite vid sidan om. För han har haft en känsla va. Och då var det kanske. 50 pers på den här båten. Som var hans. Men alla andra dog då. Ja. Och sen. Så fortsätter de att segla vidare då. Så kommer de till en annan ö.

[00:28:11] Och det är stormar och skit hela tiden. Så. Ingenting går ju lätt. Så kommer de. Här någonstans börjar det kännas lite så här. Lite olustigt i magropen. Kanske på odyssevs. Hon kanske känner att. Kanske ändå bättre att. Stanna. Fast han längtar så mycket hem till sin fru. Och sin son. Och sin. Sitt slott.

[00:28:41] Och sin. Hund. Just det. Han har en hund. Och. Nej men alltså. Väldigt mänskligt sådär. Så han ska hem. Ja. Så kommer de till en ö i alla fall. Och. Då skickar han iväg halva besättningen. För att utforska den här öen. Och de kommer fram till ett hus. Där går kring en massa lejon. Och. Andra vilda djur. Och är så här. Snälla.

[00:29:11] Och mysiga. Och tillgivna. Och slickar dem på händerna. Och. Och så hör de. En vacker sång inifrån huset. Och alla männen blir. Det är en kvinnoröst som sjunger. Och alla männen i. Blir så glada för. Oj det är. Någon som sjunger så fint. Dit ska vi gå in. Det är klart. Det vet ju du och jag som. Att det är ju aldrig ett bra tecken. Man är ute och går i skogen. Och ser ett hus. Där det går omkring lejon och vargar.

[00:29:41] Och sånt utanför. Och beter sig som får. Fast tillgivna får. Och så hör man en kvinnoröst. Så sjunger inifrån ett. Eller en röst vilket som helst. Så sjunger lite oskyldigt inifrån ett hus. Då ska man inte rusa in där. Det vet vi. Men det visste inte. Odysseus män. Så de rusar in. Och mycket riktigt så. Ja då är det en tjej där inne. Och hon ger dem mat. Och de är säkert helt utsvultna.

[00:30:11] Men det är ju förtrollad mat. Så då blir de förvandlade till grisar då. Och instängda i ett grishus. Det är bara en snubbe. Som har förstått det. Som vi har förstått för länge sedan. Att det här är inget bra. Som han ser ju då det här hända. Och då rusar han tillbaks till Oedipus. Nej. Odysseus menar jag. Och säger. Dina män har blivit förvandlade till grisar.

[00:30:39] Och det här kanske jag hade känt. Lite man kanske sitter. Du vet om du tänker som. Försöker översätta till något normalt psykologiskt vuxet scenario. Där man sitter böjd över en räkning. Och så kommer ena barnet in och säger. Att lillebror har kräkts över hela soffan. Då kanske man känner lite grann. Kanske man känner lite grann. Att man kanske vill rymma från sitt eget liv. Det var då ändå typiskt. Så tror jag kanske att.

[00:31:08] Att Odysseus känner här. När den här enda ogrisförvandlade killen. Kommer tillbaka springande och säger. Just det vi hittar ingen mat. Men allihop är. Halva din besättning är nu grisar. Anledning oklar. Men. Grisar tenderar ju att bli mat. Och återigen då. Och återigen då. Kommer vi in på det här temat. Att bli uppäten.

[00:31:37] Hela Odysseus. Hela Odysseus handlar om. En grupp karar. Som åker över Medelhavet. Och. Försöker undgå att bli uppätna. På det ena eller andra sättet. Ja. Så då går ju Odysseus dit då. Med sitt svärd. Och. Han lyckas på något sätt. Som jag inte kommer ihåg. Förvandla grisarna tillbaks. Till män. Men. De blir inte frisläppta. Så de får bo där. Hos den här.

[00:32:07] Häxan. Eller vad det är. I ett helt år. Och till slut. Så kommer de. Blir de frisläppta då. Och om det är så att hon också. Nej. Är så att Odysseus. Också bor hos henne där. Under det året. Jag kommer inte ihåg.

[00:32:37] Och så reser de iväg igen då. Med molande känsla här magropen. Och mycket riktigt. Så kommer det då. För Poseidon är ju fortfarande skitsne. Så då kommer det en jättestorm. Och båten kapsajsar. Och alla. I hans besättning dör och drunknar. Bara. Odysseus är kvar. Och spolas i land. På en ö. Där bor en. En. En nymf.

[00:33:05] Som heter Kalypso. Och Kalypso. Hon blir kär i honom. Han spolas i land. För han är ju snygg. Och jag menar. Det är klart. Om man bor ensam på en ö. Och också är en nymf då. Alltså underskön i sig. Det kanske man inte. Kanske man. Hon kanske har fått sin beskärda del. Av en massa. Inte så utstickande. sjömän. Vanliga. liksom.

[00:34:01] min fru. Penelope. Och då säger hon. Kommer inte på fråga. Och så. Och så blir han kvar. Hos henne i sju år. På den där ön. Och. Varje kväll. Så sitter han. På stranden. Med ansiktet vänt. Mot Ittaka. Och gråter. Och längtar efter Penelope. Hon är ju brydd. Över det här förstås. Men.

[00:34:31] Hon är inte. Hon går inte helt lottlös. Därför att. När han har gråtit klart. Då går han och lägger sig. I hennes säng. Med motiveringen. Typ. Det finns ju bara en säng. Så. Jag måste ju ändå. Liksom. Jag menar. Så han. De får väl. Ut något av det där. Ante jag då. Men till slut. Så går hon med på. Hjälper honom. Då hjälper honom. Honom. Efter sju år. Så hjälper hon. Hon blir väl trött på honom. Och hans gnäll också. Det är att han inte kan bestämma sig heller. Han sitter och gråter.

[00:35:01] Och sen går han och lägger sig hos henne. Så. Då hjälper hon honom. Att bygga en flott i alla fall. Och det är faktiskt. Såg jag en dokumentär om. På SVT Play. Det. Där beskriver Homeros. Hur man byggde båtar då. Och så har man hittat arkeologiska båtar från samma tid. Som är byggda på precis det sättet. Så. Det var en. Det är inte bara sagor liksom. I alla fall. Så bygger hon.

[00:35:30] De bygger den här. Lilla flotten i alla fall. Och så seglar han iväg. Och det blir storm. Igen. Han är ensam på den här flotten då. För att Poseidon har inte glömt det där med ögat på sonen. Det hade jag också. Om någon hade stuckit ut ögat på min son. Så hade jag också ägnat resten av livet åt. Och försöka göra livet surt på utstickaren. så att säga.

[00:36:01] Och. Så vaknar han på en ny strand. Och är helt naken. Och då vaknar han av att det står ett massa tjejer. Och skrattar och tittar på honom. Och. Det är då en prinsessa och hennes hovdamer som står där. Och då står han där. Och håller världshistoriens. Världslitteraturens. Mest välformulerade tal om.

[00:36:31] Hur. Stolta hennes. Prinsessans föräldrar måste vara. För hon är så vacker. Man måste ändå ge honom det. Att han. Han finner sig ju väldigt snabbt. I de här katastroferna. Jag kan ju tänka mig ett dussintal. Andra uppvaknanden. Som vore mer behagligt. Än att vakna. Naken och skeppsbruten framför hov. Folk. Kungligheter.

[00:37:01] Som skrattar åt en. I ens nakenhet. Han är ju faktiskt kung. Själv. Odysseus. Han är ju kung av Ittaka. Eller är han kung? Det känns konstigt nu. Jag kommer inte ihåg. Han är ju i alla fall någon framstående typ. Där på Ittaka. Ja. Nu står jag här naken. Och liksom. Måste skyla mig med tång.

[00:37:30] För någon helt random kunglighet. Som skrattar åt mig. Ja. Sen är det rörigt. Så kommer jag inte ihåg. Och sen ska han segla. Alltså. Han får väl tag i en ny besättning då. Kan jag tänka. Han måste ju ha hittat andra då. På vägen. Som har gått med på att följa honom då. Han har kanske mörkat då. Att han. Han har inte sagt att. Förresten. Jag har en förbandelse också. Av havsguden.

[00:38:01] Nu har han alltså varit borta i. Tio år eller någonting. Kanske mer. Ja. Ja. Då ska han ju segla då. Genom ett sund. Sund. Där det på varje sida. På var sida i det här sundet. Så är det två faror då. Karybdis. Som är en. Stor mun typ.

[00:38:31] Under vattnet. Som sväljer. Som seglar över. Och då. Om man seglar över den. Då äts ju hela båten. Då äts båten upp. Återigen. Det är otroligt. Jag har inte tänkt på det. Vad vilket. Lite fantasin då. Homero. Så att han. Återvänder till det här. Äter upp temat hela tiden. Ja. Så då är det kört. Men man måste segla. Genom det här sundet ändå. Det går inte att segla runt. Liksom.

[00:39:01] Man kan åka på andra sidan sundet. Och då är det. Där finns det en annan fara. Som heter. Skylla. Och det är någon typ av. Sexhövdad. Hydra. Typ eller något. Som. Den tar. En. Gubbe per mun. Så du får välja då. Antingen så. Går skeppet under med man och allt. Inklusive du själv. Och du kommer aldrig hem till Ittaka.

[00:39:30] Eller så åker du över. På andra sidan. Där bor den här. Monstret då. Och då kommer sex personer. På din båt. Att dö. Att bli uppätna. Uppätna. Ja då kan jag gissa vad han väljer. Han valde ju då. Att göra det. Och sen. Sa han ingenting. Till sina gubbar om. Han sa. Vi kan inte åka över den här sidan. För där är en stor mun. Som äter upp hela båten. Så vi måste åka här. Är det säkert här då? Ja.

[00:39:59] Jag är praktiskt taget. Vad menar du med det? Praktiskt taget. Ja men fråga inte så mycket utan. Nu åker vi här. Sen går väl han kanske lägligt in i kabyssen då. Precis när de åker förbi. Och. Sex av hans män blir uppätna då. Då hade man kanske också känt lite irritation. Kanske att man också känner sig irriterad. När de börjar frågasätta. Men han har i alla fall några kvar då.

[00:40:28] Och en båt kvar. Och sitt eget liv kvar. Och sen kommer de. Till en annan ö. Där. Det är en massa. Jätte. Väljödda. Kor. Som går runt omkring. Romar och muar. Äter och idislar. Och. Alla är hungriga. Men då är det någon som har sagt till dem. Att de här. Det här är. Den här.

[00:41:02] Det här är. Gudarnas. Bogskap. Det här är. En kor. Det här är kor som tillhör. Gudarna. Rör inte dem. Om jag hade varit. Odissev. Så hade jag varit. Väldigt tydlig. Med. Mina män. Här. Nu. Bestämmer vi det. Att vi äter inte. Utav de här. Men. De fastnar där. För vinden vänder. Inte helt o. Oävet.

[00:41:32] Så att säga. Inte helt oväntat. Så vänder vinden. Så de kommer inte därifrån. Så de är fast där. Och de börjar svälta. Och. Alla de här boskapen. Går omkring dem. Och lockar. Flörtar med dem. Kom och ät oss. Kom och ät oss. Men. De fiskar. Och jagar. Och så. De lever ju ändå. Klarar sig. Och då tänker. Och dyssar. Så att. Jag kanske ändå ska ta. Gå och lägga mig en stund. Jag tror jag går. Jag lägger mig här. En liten stund. Vad kan gå fel?

[00:42:03] Och så fort han har somnat. Så springer alla hans män. Och äter upp. Några av boskapen. Och han vaknar. Och då. Kan jag känna. Att där någonstans. Hade det kanske brustigt för mig. Vilken gång av ordningen. I och för sig. Hela. Hela den här resan. Är ju. Ett enda lång. En enda lång orge. I motgång här. Men då blir i alla fall. Han förstår ju då. Att det här kommer ta en enda med förskräckelse. Så att. De.

[00:42:33] Ger sig av. Med båten. Och mycket riktigt. Så. Kommer Zevs. Överste guden. Och kastar en blixt. Så alla. Alla dör. Varenda en. Utom. Utom Odysseus själv. För han åt ingenting. Nämligen. Alla de andra åt. Och så har han tappat bort. Alla sina män. Men igen. Och sen.

[00:43:03] Är det en annan. Myt. Eller berättelse. Eller. Gav han sig av. Till underjord. Jo han. Han måste. För han vet inte. Vad han är. Han är typ. Nästan. Vid den afrikanska. Nordafrikanska kusten. Någonstans. Och härjar här nu. Han vet inte vad han är. Och då måste han ge sig. Till dödsriket. För att veta. Fråga. Vad han ska. Det känns ju. Sådär som han gör.

[00:43:33] När man är vilse. Och det är ju. Det är en gammal grej. Det där. Män vågar inte fråga om. Vägen. Eller be om hjälp. Det är. Det är han förbi nu. Nu tar han all hjälp han kan få. Så han. Han. Går ner i dödsriket. I alla fall. Och då träffar han sin egen. Mamma. Det visste han inte. Att hon har dött. Av sorg. När han gav sig av. För snart 20 år sedan. Då.

[00:44:03] Han känner inte. Han känner igen henne. Men hon känner inte igen honom. hon. Han. Och då försöker hon. Hoppa på honom. Göra. Skada honom på något sätt. Jag kommer inte ihåg. Men han måste hålla henne. Han får vifta med svärdet. Och få hålla henne borta. skada. Men så känner hon igen honom i alla fall. Och då har hon något snack.

[00:44:35] Och sen. Och då pratar de lite. Jag kommer inte ihåg om hon. Talar om för honom. Hur han ska komma hem. Han försöker krama henne i alla fall. För det är liksom. Mamma. Jag är ledsen liksom. att det blev så här. Jag visste inte att du hade dött då. Men då. När han ska försöka krama henne då. Då glider bara händerna igenom. Så. Det är som. Han får ingenting där. Och sen träffar han en kompis där.

[00:45:06] Krigshjälten Achilles. För han är död. Och han är liksom. Kung där nere i dödsriket. Och Achilles är bitter och gnäller. Han tycker det är skitjobbigt. Han är inte alls så glad att se Odysseus. Det är ändå skit här nere. Lill och dig som lever och sådär. Och då säger Odysseus. Försöker muntra upp honom. Så här att. Ja men du är ju ändå kung här nere. Då säger. Då gnäser Achilles. Och säger att det. Det är väl ingenting.

[00:45:36] Jag skulle mycket hellre vara en tiggare. Än att vara kung här nere. Bland alla döda. Och sen är det hej då. Och det måste ju kännas lite jobbigt. Att träffa en gammal krigskamrat. Och liksom. Blir glad över att se den. Och han. Krigssamlaten är bara. Arg och bitter. Och lite oasocial. Liksom. Ja sen händer det säkert mer saker. Men så kommer han hem i alla fall.

[00:46:06] Jag inser att det hela här avsnittet. Du blev någon typ av redogörelse. Odysseen. Du har ju säkert redan läst den. När du gick i skolan om inte annat. Åtminstone fått den rekapitulerad för dig. Så det här är ju en gammal skåpmat för dig. Jag ber om ursäkt. I förekommande fall. Men han kommer hem i alla fall då. Äntligen efter 20 år. Någonting som bara ska ha tagit några veckor. Jag har tagit honom 20 år. För att han var dum i huvudet. Och inte bara smet ifrån den här grottan.

[00:46:36] Där i början. Av Poseidons son. Alltså som maximal otur också. Av alla cykloper. Man kan sticka ut ögat på. Så väljer man en som är son till en gud. Det kanske i och för sig var kutym. Att alla cykloper var söner till gudar. Men jag tror faktiskt inte det. Och också den här cyklopens kompisar. Ingen har stuckit ut ögat på mig. Vad gnell är det för då?

[00:47:07] Ja i alla fall. Så kommer han hem. Äntligen. Och han är sliten och trasig. Och 20 år äldre. Och av någon anledning då. Så ska han klä ut sig. För han vill se hur läget är. Det här tycker jag känns lite otrovärdigt. Om jag hade varit borta 20 år. Och dessutom då var någon typ av kung. Då hade jag bara kommit till land. Sprungit. Sagt till första bästa. Nu är jag här.

[00:47:36] Visat upp något sigill eller någonting. Eller sagt någonting som bara kungen vet. Och så hade jag gett någon i uppdrag. Att tala om för min fru. Och så vidare. Men han ska klä ut sig till tiggare då. För han vill hålla lite koll på vad hon har haft för sig. Och sådär. Och då visade sig då. Att hela hans slott är fullt av friare. Som ville gifta sig med Penelope. För rikets skull. Och hon har hållit ut då i alla år.

[00:48:07] Fast hon tror ju någonstans innerst inne att han är död. Så hon. Ihop med hennes son. Deras son. De håller de här friarna stången. Men de. De förplägnas så att säga. De bor på slottet. Och de passar också på att lägga sig med. Tjänarinnorna. För det är tydligen en helt okej beteende. På den här tiden då. Att medan man väntar på besked i friarfrågan.

[00:48:37] Så får man ligga med tjänstefolket. Det är tydligen. Det är mycket man undrar över. Men jag var ju inte med. Så det är svårt att sätta fingret på. Exakt vad det fanns för anledningar. Men. Det känns lite ofräscht. Så kan man väl känna. Lite ofräscht. Hela den situationen. Så. Odysseus gård är förbittrad. Över de här friarna. Som äter hans mat. Och sover under hans tak. Och så kommer han.

[00:49:07] Upp till slottet. Och då ligger det på en gödselhög. Utanför slottet ligger hans hund. Som han har längtat efter 20 år. Och den här hunden är loppbiten. Och det är flugor. Och den är alldeles övergiven. Och den är utmärglad. Och inte alls älskad. När hus har varit borta så länge. Och när Odysseus kommer fram till honom. Så lyfter hunden på huvudet. Och gnäller och viftar lite på svansen. Och sen dör den. Sen dör den där. Förlåt. Det är så fruktansvärt.

[00:49:38] Förlåt. Men det är ju så hemskt. Alltså på något sätt är detta det värsta ju. Av allt som har gått fel. Av allt. Han ville ju inte ens åka iväg på det här kriget. Han blir ju tvingad. Lurad. Hotad. Och så kommer han hem. Och det första som händer. Den enda första som känner igen honom. Det är hans hund. Och så dör den direkt där. Ja. Så går han i alla fall in. I slottet då.

[00:50:10] Och då sitter alla friarna där. De är hundra stycken. Och. De grisar runt. Och kastar mat. En av dem kastar en stol på han. Och sen hamnar han. Det är en annan tiggare där också. Och den tiggaren känner sig lite hotad. Av Odysseus tiggaren. Och säger. Det här ska du inte vara. Det här är mitt tiggare. Och så börjar de slåss. Och då börjar de här friarna.

[00:50:40] Hetsa de här tiggarna mot varann. Och Odysseus måste slåss. Han måste mörka då. Att han är kung. Jag förstår bara inte varför han inte säger så här. Jag är kung. Jag är Odysseus. Varför säger han inte det? Varför måste han stå här? Så han slåss liksom lite svagt mot den här tiggaren. För han är ju. Han är ju fortfarande Odysseus. Han är ju en superhjälta. Han. Behöver inte. Han slåss typ med ena armen bakom ryggen. Eller något.

[00:51:13] Och då kommer. Penelope ut. Och de pratar med varann. Men hon känner inte igen honom. Varför säger han ingenting? Nej. På något sätt är det som att formen gör att han måste först återerövra sin värdighet på något sjukt sätt. Så det gör han ju då. Först går han omkring där i hushållet i flera dagar. Som tiggare då.

[00:51:38] I förnedring och skymfas och blir förelämpad och misshandlade av de här friarna. Hans fru känner inte igen honom. Hans son. Jag vet inte vad som. Hur sonen. Men jag tror inte sonen känner igen honom heller. Och sen till slut så tar han livet av alla friarna. Vid ett och samma tillfälle. Mer än hundra personer. Som han bara choppar huvudet av allihop. Och så ligger de på golvet i salen. Och då är det någon som säger.

[00:52:08] Ja men du det är ju kungen. Du är ju Oide på. Det är Odysseus. Och så rusar en tant. Så rusar hon till Penelope på sig. Din man är tillbaks. Och då kommer hon ner då. Och så säger hon. Ingenting. Hon bara tittar på honom. Och då har hans son Telemachos. Då har hans son känt igen honom. Och så säger han så här. Men det är ju pappa. Ser du inte det?

[00:52:39] Det är konstigt tycker jag. För Telemachos måste ju ha varit. Bara ett spärbarn. När Odysseus reste iväg. Var det inte han som blev lagd framför plogen. Förut. Men hans. Hans. Han var ju verktyget. Hotverktyget. Hon är bara tyst. Och Telemachos skäller på mamma. Ser du inte att det är pappa?

[00:53:08] Nej det ser jag inte. Jag tycker inte han. Det finns så många som. Det finns så många som liknar pappa. Men. Bara pappa skulle ju kunna ha huggit ihjäl alla friarna här. Bara pappa skulle ju kunna huggit ihjäl alla friarna. Säger Telemachos. Nej. Det finns andra som.

[00:53:37] Du ska inte ta allt för givet. Det. Han har varit borta i 20 år. Telemachos. Varför. Och varför sa han inte det från början då? Varför har han gått omkring här. I en vecka. Och bara låtsats fatigare. Det känns. Nästan utstuderat. Grymt. Måste jag säga. Och då säger. Då säger han. Ge mig.

[00:54:08] Han tar ett bad. Då ska han bada då. För han ska tvätta av sig. sin smuts och sin tiggar. Tiggar aura. Så han blir friserad och insmörjad i olika örter. Och balsam och saker. Och han blir jättesnygg då. Så kommer han ut. Och Penelope är fortfarande ganska likgiltig. Nej inte han. Eller du kan vara vem som helst.

[00:54:36] Och då blir han förbannad. Här kanske det eventuellt brister för. Jag har gått igenom. Det här. Det ena skiten efter den andra. Jag har blivit bråst. Till en annan kontinent. Och letat mig tillbaka. Genom att krama om. Min egen. Min egen. Min egen mor. Och jag har inte kunnat krama henne ens.

[00:55:06] Jag har. Jag har förlorat. Offrat män hit och dit. Jag har blivit. Offer för. En den ena eller den andra. Dumheten. Jag har. Bott på en ö. Kärleksfånge hos en nymf i sju år. Jag har stått naken bakom någon jäkla tång. Och hållit något. Litteraturhistoriens vackraste tal.

[00:55:35] Till en prinsessa som var helt. Onödig för mig. Jag har ätit upp gudakor. Mina män har gjort det. Jag har blivit bestulen på en massa vindar i en säck. Jag har sett min mor lösas upp mellan mina armar. Jag har haft en jätte. Jag har haft en jätte. Obekvämt återförening. Med en gammal hjälte. Och krigskamrat till mig.

[00:56:05] Som det kändes jättebedrövande. Att se honom i det skicket. Och nu har jag gått omkring här. Och fått matrester och stolar kastade i ansikt. Och du. Känner inte ens igen mig. Nu. Jag tänker sova. Det är ingen idé att jag sover bredvid dig i natt. Säger han. Och då säger Penelope. Ja. Nej men flytta. Flytta sängen då. Flytta kungens säng. Och ställ ut den utanför sovrummet. Så kan han sova där.

[00:56:34] Hon vill ändå ge honom kungens säng. Konstigt. Och då blir han ju jätte. Ännu argare då. Du kan inte flytta på den här sängen. För den har jag. Den är ju ett träd. Det är ett helt träd. Den här sängen. Som jag har byggt sängen av. Det är omöjligt att flytta den. Vem har gjort det?

[00:57:00] Och då fattar Penelope att det är han. För det är något som bara han kan veta då. Att sängen är ett träd. Och där skulle man ju kunna tro att historien slutar. Men det gör den inte. Alltså han. Det fortsätter ju. Han måste ju smyga ut på natten. Och härja.

[00:57:30] Och det är olika rivaler. Som ska dödas. Alltså det tar ju aldrig slut. Och du förstår. 20 år på en båt. Alltså jag mår ju illa efter bara några veckor. Förlåt. Inte veckor. Jag mår ju dåligt efter bara några timmar på en båt. Så det här var berättelsen om Odysseus. Och hans öden och äventyr.

[00:58:00] Och det mesta av berättelsen handlar om hur han gjorde bort sig. För att han nödvändigtvis skulle skrika ut sitt namn. Hade han inte gjort det. Så hade det varit frid och fröjd allt sammans. Istället blev det 20 år lång irrfärd. Medan olika. Ontsinta kvinnfolk. Det är många av de här monstren som är. Häxor eller.

[00:58:31] Ja men just det. Jag är helt glömt. Det finns ju också några. De passerar ju också någon ö. Där bor en massa tjejer. Som sjunger sirenerna. Som sjunger så vackert. Och så äter de ju upp. Eller de gör ju någonting i alla fall med gubbarna. Som hoppar i land där. De har ju helt glömt. Det ligger. Skelett på stranden. Men det berör de sig inte om. Det är några som hoppar i land. För de sjunger så vackert. De här sirenerna.

[00:59:00] Ja i alla fall. Han seglar runt här. Det är jättar och onda kvinnor. Som bor i den grekiska övervärlden. Och. Det vanligaste. Är att man blir uppäten. Eller försöker undvika att bli uppäten. Det är så alltihopa börjar. Och om det inte är tema att bli uppäten. Så är det tema. Att äta upp. Det är väldigt ofta som deras magar.

[00:59:29] Försätter dem i. Bekymmer. Ofta. Ofta som att deras hunger. Och deras gluppska aptit. Gör livet surt för dem. Så. Som en summerande. Liten. Knorr här. Så kan jag säga att. Precis som. Ojdepus. Nej. Snälla Henrik Stål. Precis som. Odysseus.

[00:59:58] Kan ha stått där på skeppstäcket. Och. Förbannat sin dumhet. Efter att ha. Avslöjat för. Nepo Babyn. Cyklopen. Vad hans. Egentliga namn var. Så stod jag där. 1997. Och förbannade min dumhet. Som stod för nära högtalaren på Kårhuset i Göteborg. 1997. 1997.