Härskaren

[00:00:00] Hej och välkommen till Somna med Henrik, ditt långsamma läge, din fasliga fart i natten. Det är jag som är Henrik och det är du som är somna och det är som det är.

[00:00:29] Det som händer, händer och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi.

[00:01:00] Hej somna. Hej skriker jag med full, full volym. Det här är ju en podcast som, om du inte har hört den förut, så är det här en podcast där jag skriker och domderar och pekar med hela handen i en timma.

[00:01:20] Jag är ju känd för att vara en despot, en kolerisk despot som med hela mitt väsen går in och dikterar vilka villkor som gäller för just din specifika sömn. Idag ska jag intervjua en envåldshärskare. En vars namn uttalas med bävan och fruktan i hans rike.

[00:01:51] Riket kallas för, eller kallas för, riket kallas för riket, men det heter också bravurien. Och i bravurien, där uttalar man härskarens namn, om man ens gör det.

[00:02:07] Det är ju lite den här devisen som J.K. Rowling inte hittade på, men gjorde kommersiellt gångbar för en ny, numera gammal generation. Den som inte får nämnas vid namn. Så är det med härskaren som kommer hit nu, envåldshärskaren.

[00:02:29] Vi kanske kommer komma fram till vad han heter så småningom, om det finns något egen namn att ens tala om. Är det här en faraon vi ska prata med, eller är det en modern despot? Välkommen in envåldshärskaren. Tack ska jag ha. Varsågod och sitt. Eller hur bemöter man ens en envåldshärskare?

[00:02:58] Hur presenterar man sig? Hur välkomnar man en? Du är ju min gäst här. Till att börja med vill jag säga att man kallar inte oss för du. Utan man säger ni. Och vi titulerar oss själva som vi. Eller refererar till oss själva som vi. Varför är det så? Det vet vi inte.

[00:03:25] Vi har inte den kunskapen. Vi eftersträvar heller inte sådan kunskap. Vi behöver inte veta massa saker. Vi som envåldshärskare har egentligen ingenting som vi måste göra. Allting bygger på lust och lättja. Och någon typ av kanske upplevd...

[00:03:54] Förlåt mig, nu är det jag som pratar Henrik. Jag upplever att en envåldshärskare... Kanske möjligen drivs av ett slags plikt. Utifrån en formulerad bild. Som inte folket kanske nödvändigtvis har varit de första att formulera. Utan kanske du och de dina. Kanske din förfaders envåldshärskare. Om det finns någon sån i släkten. Envåldshärskare är ju i allra högsta grad ett ärftligt tillstånd.

[00:04:23] Någonting man ärver av sina föräldrar. På fädernet oftast. Och det gör ju att... Man måste... Alltså man kan inte skylla allt en envåldshärskare gör på envåldshärskaren själv. Utan man måste ta i beaktande att det här är ju någonting som... Envåldshärskaren i förekommande fall har fostrats in i. Förlåt, jag ska inte...

[00:04:52] Jag ska nu inte... Ge mig in i snåriga politiska diskussioner om vad som är rätt och fel i ett... Omodernt politiskt system. Utan jag ska bara koncentrera mig på att intervjua just den här envåldshärskaren. Sitter ni bekvämt, ers majestät? Ja, jag sitter i allra högsta grad bekvämt. Et hy, jag har en liten stuss under mitt akterkastell. Stussen är väl tilltagen.

[00:05:22] Man skulle kunna säga madraserad. Fast i biologisk mening. Min stuss är biologiskt madraserad. Som min faders stuss före mig. Och hans faders innan honom. Hans faders fader innan honom. Och dessförinnan en oräknelig rad. En kedja av väl tilltagna stussar.

[00:05:50] För varje generation konungslighet så läggs en centimeter till stussen. Det är någonting jag brukar prata om på bussen. Förlåt mig. Förlåt somna. Vi åker ju aldrig i buss. Vi färdas i en förgylld vagn. Med guldlöv. Vindruvsklasar.

[00:06:20] Och kransar. Av lagerblad. Alltså avbildade sådana. I guld ornamentyr. Ornamentik. Och runt min gässa finns en. En krona. En liten lätt krona. Inte någon sån där stor tung. Regalie pjäs. Utan mer. En liten tjeck tjeck. Halvkrona.

[00:06:49] Som bara går över främre delen av gässan. Och smiter åt vid tinningarna. För att stimulera. Tankebrist. Därför att om man trycker väldigt hårt vid tinningarna. Speciellt om man har en förgylld. Ett förgyllt tryck. Runt tinningarna. Så underviker man för många tankar. Och det är bra när man är envåtshärskare. Att vara envåtshärskare. Är inte så mycket att bestämma över andra. Utan mer att låta andra.

[00:07:18] Bestämma över andra. Och rapportera till en själv. Jag själv är ju inte involverad i det dagliga styrandet av mitt rike. Utan jag är ju mer en gallionsfigur. Mer någon som alla småpåvarna under mig ska hålla nöjd. Det är det som är min uppgift. Min uppgift är alltså att ha väldigt bra social koll på alla de här småpåvarna. Lära mig deras olika bevekelsegrunder, behov, svagheter och mål i livet.

[00:07:48] Och spela ut dem mot varann på olika sätt. Att skapa en atmosfär där varje småpåve kan bytas ut av mig när som helst. Vilket skapar en livegenhet i praktiken. Som gör det väldigt effektivt för mig som envåtshärskare. Att fortsätta min verksamhet så att säga. Det svåraste är ju att hålla koll på alla småpåvarna. När jag säger småpåvar då menar jag ju. Det är ju en bild. För det är ju inga riktiga påvar.

[00:08:18] Om du förstår vad jag menar. Utan de är ju mer olika ämbetsmän. Och mer eller mindre offentligt titulerade personer. Det är ju allt från kompisar till mig. Till ministrar och sekreterare och ordföranden och sånt. Så jag sitter mest på dagarna och kollar.

[00:08:47] Och jag har ett litet fönster i mitt rum. Så här ser min dag ut. Jag väcks klockan åtta på morgonen av att frufri flumpskan kommer in i mitt rum. drar undan gardinerna med en högljuddsmäll. Och säger dags att stiga upp din latefan. Säger hon inte. För då hade hennes huvud rykt med ett choppande läte.

[00:09:16] Det är väldigt få människor som är medvetna om det. Men när ett huvud ryker så choppar det till. Det låter chopp. Vilket man berättar om. Vittnen till Stockholms blodbad har berättat om detta. Jag är ju då. Förlåt, Ers Majestät. Får jag bara skjuta in då? Att jag är ju då. Faktiskt släkt med Gustav Erikssons far.

[00:09:46] Erik. Gustav Vasas pappa då. Han fick en dotter också som hette Margareta. Margareta och från henne är jag stammande. Jag tänkte på det här nyligen. För att han, Erik, vad hette han? Hette han? Jag glömde bort vad han hette i efternamn. Han var ju då. Vad säger man? Sture anhängande. Sture anhängare.

[00:10:16] Han hade ju då tjänat under Sten Sture den yngre. Som då blev besegrad i det krig som. Christian den andra. Christian Tyrann som han kallas för. Det var han som intog Sverige då. Och gjorde att allting ställdes på ända. Och då var Gustav Vasas pappa en av de här som. Hade skrivit under något brev. Att man skulle riva. Stäket. 1518 eller något.

[00:10:45] Och då. Så. Då blev ju han Gustav Trolle. Biskopen. Han blev ju väldigt arg över detta. Och när Christian Tyrann. Han hette ju inte Tyrann. Alltså. Det var ju ett öknamn. Christian. Det var väl inte så att Gustav Vasan. När han sen tog makten. Var mindre Tyrann än Christian. liksom. Men. I alla fall så. Då blev ju då Gustav. Då blev ju.

[00:11:15] När Christian sen intog Sverige. Och Gustav Trolle blev kompis med honom. Då. Var ju detta. Ett skälet till. Han var ju lite arg och bitter för det här. Det. Den enda som klarade sig av de där. Som skrev på det där. Avtalet. Eller det där dekretet. Det var ju. Han. Brask. Biskop Brask. För han hade skrivit. Det här har jag berättat förut. Som om ingen visste detta innan då. Men. Han hade skrivit. Här till var jag nöd och tvungen. Då kunde han.

[00:11:44] Då kunde de inte döma honom. De fick. De på. Åtalet Ketteri. För att. Det var det enda. Åtalet som. Gick förbi. Kung Christians. Tidigare utfärdade. Amnesti. Amnesi. Amnesti. De var tvungna att hitta på. Att de hade varit kättar allihopa. I alla fall. Erik då. Gustav Vasas pappa. Det finns faktiskt källor.

[00:12:14] Mer trovärdiga kanske än. De flesta källorna. Om Gustav Vasas väg till makten. Att. Gustav Vasas pappa. Som då. Avrättades under Stockholms blodbad. Att han var försenad till. Evenemanget. Och dunkade på dörren. Och krävde att bli insläppt. Och släpptes in. Och mötte döden då. Man kan ju tycka. Att det finns ett slags.

[00:12:46] Ödets ironi där. På något grymt sätt. Om han hade. Kommit i tid. Nej. Rättare sagt. Om han inte hade kommit i tid. Och inte blivit insläppt. Och därmed överlevt då. Åtminstone i första vågen. Det här när. Kung Christian och Gustav Trolle gjorde rent hus med. Motståndsrörelsen. Då hade kanske Gustav Vasas aldrig kommit till makten. Utan hans pappa hade. Stått för fiolerna.

[00:13:19] Och vad hände då? Vad hade hänt med Sverige då? I alla fall. Det är Gustav Vasas syrra då. Som jag är släkt med. Hon fick ju då ett barn. Som hette Per. Brahe. Den yngre. Eller äldre. Jag glömt bort. Fick en ordning. Men. Han. Var ju då som liten. Var han fångade i det blodtornet. I Köpenhamn med sin mamma. Folk dog som flugor i pesten. Men de överlevde. När. När Per Brahe blev stor. Så var han också sen.

[00:13:49] Till. Något slags möte. Där. Gustav Vasas son hade ihjäl. Halva. Adeln. Eller att säga. En massa. Högvälborna män. Och överlevde därmed. Så i den här. Sagan då. Så finns det två personer. Som kom sent. Den enas sena ankomst. Var. Fatal. Och den andra gjorde. Att han överlevde. Hette det Sturemorden.

[00:14:19] Det här när han. Gustav Vasas son. Erik den sextonde. Var det fjortonde? Sextonde. Högge gärde. Massa gubbar. I en liten. Källarlokal. Eller vad det var. Ursäkta mig. Vi är inte roade. Förlåt. Vi är inte roade av. Var han sitter här. Och hasplar ur sig. Någon konstig historielektion. Det struntar väl jag.

[00:14:49] Högaktningsfullt i. Som envåldshärskare. Så är. Min enda uppgift. Vad gäller historia. Att. Att. Revisionistiskt. Bevaka. Historien. Att inte. Att se till att den inte rusar iväg. I någon. Riktning som. Berättar en annan historia. Än att min familj. Och jag själv då. Och mina efterkommande. Har. Oinskränkt rätt. Till makten. I vårt rike.

[00:15:20] Bravurien. Okej. Så jag bryr mig ju. Faktiskt inte om. Gustav Vasa. Med mera. Okej. Men får jag bara säga en sak. Om. Gustav Vasa. Som jag. Så här är det nämligen. För att. Jag. Lyssnar på en jättedålig bok. Om. Gustav Vasa. På kvällarna. Och. Den.

[00:15:49] Den är. Jag tror att den är ganska gammal. För den är skriven på lite ålderdomligt sätt. Och den. Den. Är ju. Delvis lite källtrogen. Men ibland så ger den efter. För alla de här fantasierna som han. Peder Svart. Som var. Som var typ. Jobba åt Gustav Vasa. Och skrev ner allt det här. På Gustav Vasas diktat. På 1520-talet. Så det är intressant. Ett enda ord. Av det han skriver antagligen. Så det. Ibland. Följer det med sådana grejer. Som när han.

[00:16:18] Gömde sitt höllas. Och sådana saker. Den där höllas historien. Är för övrigt en jättegammal skröna. Som har. Funnits i andra historier. Wilhelm Tell till exempel. Finns i en berättelse. Eller om det är Robin Hood. Jag glömt bort. Det är någon sån. Gammal. Annan sagare. Har kommit och gått där. Och gömmas i ett höllas. Och vakterna. Sticker spjut i höt. Och så.

[00:16:48] Vad var det jag skulle säga om det? Jo. Då tänkte jag. Då tänkte jag. Då tänkte jag. Då bestämde jag mig för att sitta och tänka lite på. Hur det måste ha varit för Gustav Vasa. När han. För han var ju då inte. Han hörsam. För kung Christian skickade ut en inbjudan då. Till alla sina gamla fiender. Alla adelsmän. Runt om i riket. Som hade motsatt sig. Hans. Anspråk på tronen.

[00:17:17] Och som hade deltagit i kriget mot honom. På Sten Stures sida. Och. Gud. Jag kan säga helt fel nu. Jag bara. Det här är sanningar som ligger långs. Någonstans djupt inom mig. Jag vet inte om de är. Om det är bara något jag har. Drömt. Eller om jag faktiskt har. Kunskap. Sten Sture. Den yngre. I alla fall. Så. Då. Då var han inte där.

[00:17:47] När alla blev mördade då. Och sen blev han ju då. Varser detta. Att hans pappa. Var. Av dagar. Att hans svåger. Hade blitt halshuggen. Att hans syster. Och systerson. Och. Också hans. Mamma. Eller. Ja. Cecilia. Att hon. Också var fången då. De hade fångats då. Och. Först satt fångna. I Sverige tror jag. Och sen. I Danmark.

[00:18:17] I alla fall. Han var inte så snäll mot henne sen. Efter. Att han hade fått makten. Gustav Vasa. Det var. Vad är. Komplicerat syskonförhållande. I alla fall. Så. Vad skulle jag säga. Vad var det jag skulle säga. Jag är jättedistraherad nu. För att det är en traktor. Som håller på att backa fram och tillbaka. Utanför äventyrsvagn. Och jag förstår inte. Vad är problemet. Bestäm dig bara. Hur du ska åka.

[00:18:49] I alla fall. Jo. Då bestämde jag. För att jag skulle tänka. På lite grann. På hur det var. För man är så. Som jag som då. Eftersom det var i Dalarna. Som Gustav Vasa hade. Sina första. De här äventyren. Som har blivit så. Som Peder Svart har gjort. Odödliga då. Genom Gustav Vasas. Eget uppdrag. Så jag tänkte så mycket på. Jag har ju blivit så. Itutad. De här berättelserna. Som liten. I skolan fick man ju läsa. Som om det var sant då. Hur han gömde sig. I Salalada. Och sådär.

[00:19:20] Hur han bodde. Hos någon kompis. I Ones. Och det bestämdes. Att någon skvallrade. För danskan. Att han var där. Och hur han firade sig ner. Med hjälp av en piga. Genom utedasset. Och sådana här sagor. Sådana här sagor. Som bara är. Som dikter. Hjältesagor liksom. Som ju naturligtvis. Kan ha spår av sanning i sig. Men det finns ju inget sätt. Att veta det. Plus att. Historierna går igen. I andra berättelser. Äldre berättelser.

[00:19:50] I Europa. Och på planeten. Urban. Eld. Som ligger i. Kaskad. Utanför. Bratt. Brattislava. Faktiskt. Det finns en egen. En egen. Galax i Brattislava. Som jag inte ska. Fördjupa mig. För det. Det blir. Det är politiskt. Inkorrekt. Förlåt. Jo.

[00:20:21] Då tänkte jag. Det vore intressant ändå. För Gustav var. I 20-årsåldern då. När det här hände. Han var ju en ung man. Även om han naturligtvis var. En vuxen man. Speciellt som adelsman. På 1500-talet. Han hade varit i krig redan. Han hade slagits mot Christian. Han hade också varit fånge. Christian hade hållit honom fånge i Danmark. Så han hade ju liksom. Vart med om grejer. Han hade sett saker. Hjort saker. Han hade blivit utskälld av sin pappa.

[00:20:51] För att han bar. Sturebaneret. För nära fiendens linje. Under något utav slagen. Förnedrande. Det ger ju lite kött på benen ändå. Att bli utskälld av sin pappa. Så där. Inför andra. I alla fall. Så. Så började jag tänka. Okej. Eller började jag tänka. Det låter som att det är någonting man öppnar en dörr. Men ibland. Så på kvällarna. När jag inte kan sova. Så.

[00:21:20] Så ligger jag. Och så försöker jag. Ja då får jag tankeflow. Tycker jag det känns som. Det är när. Jag råkar lägga tanke på tanke. Och det känns som en fruktbar miljö. Där det inte bara leder till massa destruktiva. Molande. Cirkulära tankar. Utan saker som bygger någonting vidare. Och som jag också känner mig sporrad och intresserad och pirrig av att tänka på. Ja då började jag tänka på. Att det här hände ju på riktigt. Gustav Vasa var ju på riktigt.

[00:21:51] Föräldralös. Fråntagen allt. Och efterlyst av danskarna. Ett pris på sitt huvud. Svävade ju i livsfara. Och. Då började jag tänka. Hur mådde han? Liksom. Hur mådde han då? Det är ju frestande att tänka att om det hade varit jag. Som hade varit 24 år. Och varit någonstans. Kanske visste han om.

[00:22:21] Att det skulle gå på tok. Alltså att kriget var förlorat. Det visste han ju. Men visste han. Att det var något lurt. Var det därför han inte åkte på. På gästabudet. Kröningsfesten. I alla fall. Om jag då plötsligt hade fått bud om att. Alla som är. Medj nära på något sätt. Har avrättat sig. Eller tillfångatagits. Av den här dumma kungen. Danska kungen.

[00:22:52] Då hade jag ju naturligtvis blivit förkrossad. Men man kanske också ska tänka. Att han. Dels är det här ju. Flera hundra år sedan. Och sen. Kanske han inte heller hade. En relation till sin pappa. Som jag har. En man som har varit. Känslomässigt. Närvarande. I mitt liv. En man som jag har en relation till. I någon mänsklig mening.

[00:23:23] Jag tänker att. Att ha en pappa. Och vara adelsman på 1500-talet. Kanske inte var. Gå och hålla i handen. Och gå och fiska tillsammans. Antagligen var det väl. Kanske inte en pappas uppgift. Att vara ett känslomässigt stöd åt sin son. Utan kanske handlade det om att ge sonen. Ett namn och en. Ett maner. Och att förse sonen med verktyg. Skicka sonen till en.

[00:23:51] För man gick ju inte hemma som son. På den tiden. I adelsfamiljer. Utan man skickades ju bort. Att tjäna i något större hus. I ett annat hus. Så Gustav Vasa skickades bort. Så han hade säkert inte. En jättetät relation med sin pappa. Men däremot. Så måste ju pappan ha varit en. Väldigt. Väldigt betydelsefull person.

[00:24:19] I så mått att han var släktens överhuvud. Så jag. Då tänkte jag så här. Helt utan att ha fog för det. När Gustav Vasa sitter där i. Var han nu sitter. Jag glömt bort. När han får budet om. Att hans pappa har blivit halssugen. Och alla andra också. Att han är efterlyst. Och han kan inte återvända hem. Han kan inte återvända någonstans. Då kanske han i första hand inte tänker. Åh nej min pappa är död. Åh nej. Åh nej. Jag är ledsen. Jag känner sorg. Han kanske känner.

[00:24:50] Det åligger honom att. Att. Hämnas här. Eller hur. Det känns liksom som. Det mest logiska för en person. Som Gustav Vasa. En 24-årig adelsman. På 1500-talet. Det kanske inte åligger honom. Att ligga och snyfta i en halmkudde. Utan han. Måste. Resa. Resa sig upp. Och bjuda. Motstånd. Och hämnas.

[00:25:19] Och återövra släktens. Värdighet. För det måste ju ha varit en förnedrande känsla. Att ha blivit så grundlurade. För det måste ju. Det måste ju vara det. Den känslan måste ju ha varit. Övervägande ändå. Ja vad dumma alla var. Liksom. Som gick på det där. Att han hade utfärdat en amnesti. Kung Christian. Ja. Och då tänkte jag. Okej. Sen. Det här med Dalarna.

[00:25:48] Det vet jag inte varför han drog till Dalarna. Det var. De hade ju. De hade ju inte. Kung Christian var ju inte så snäll mot. Bergsmännen. Han ska beskatta dem och så. Så de var missnöjda. Var det därför kanske. Eller fanns det rester i Dalarna av det gamla Sture. Partiet. Var det därför han åkte dit. Vad vet jag. Han åkte i alla fall till Dalarna. Till Orsa. Eller om det var Mora. Jag glömt. Jag glömt.

[00:26:18] Och det var vinter. november och december. 1520. 1521. Och. Då börjar ju genast de här platityderna. Och staplas i huvudet. Han ställer sig utanför kyrkan där. Och höjer rösten. Och manar Dalarna till samling. Jag ser för mig en klar ljus dag.

[00:26:45] Med folkdräkts klädda Dalarna. Som allihopa samlas med hötjugor. Och hemmagjorda vapen. Och sluter upp runt honom. Men så var det ju inte. Han åkte ju dit. Och försökte få dem att följa honom. I motstånd mot kund Christian. Men de sa nej. För de kunde inte se varför de skulle följa honom. Han var ju ingen random människa.

[00:27:14] Han hade ju anspråk på kronan. Men på något vis. Hur fasen då? Han var ju svåger med. På något sätt hörde han ju ihop med Stens Sture. Den yngre. Alltså det är någonting där som jag inte minns exakt. Det är på något sätt så. Att han ändå har en närhet till makten. Vilket gör honom hotfull. För kund Christian.

[00:27:43] Så de lyssnar väl på honom tänker jag. Men jag antar att de här bergsmännen. Det är ju inga vanliga tjommar. Det är ju högburna människor. När jag växte upp så skildrades det alltid lite grann som att det var vanligt darfolk liksom. Som bara stod där i sina skinnvästar. Men naturligtvis var ju det här riktiga högljud han försökte fånga.

[00:28:13] Alltså det gick ju inte och han drog därifrån då. Och så är legenden då att de ångrar sig. Och skidar i kapp honom då. Och det är det som är Vasaloppet då. Och det kanske hände. Inte vet jag. Men inget om det där berättar ju någonting om hur han kände. Hur det kändes. Jag tänker att var 24 år. Och resa någonstans där man inte är hemma. Han var inte därifrån. Han var ingen dalkar själv.

[00:28:40] Han är mitt i vintern på 1500-talet. I Dalarna. Det är jättekallt. Det är mörkt. Det blir mörkt klockan halv tre på eftermiddagen. Den där ljusa dagen när han står på någon liten kulle eller en hästkärra och pratar till församlade människor utanför kyrkan. Det är ju förmodligen istället möten i stugor.

[00:29:09] hus bestående av ett eller två rum. lågt i tak. Vad heter det?

[00:29:40] Vad heter det? Han är klädd som alla andra i landskapet. För att inte folk ska se att här går ju en mystisk man som kanske är Gustav Eriksson. Den efterlyste. Så det handlar om att smyga in och ut i gårdar. Prata med kompisar. Viska. diskreta in och utgångar.

[00:30:09] Inte några stora paradvåningar att möta med pompa och ståt. Att någon sitter och spelar i något hörn. Sådär. Man sitter i små rum med lågt i tak. I mörkret i eftermiddagen. Och det är heller inte som i tavlorna. Allting är rent och prydligt och uppstyrt. Det är trångt. Det luktar rök. Det är ju röken. Eldarna är ju enda ljuset.

[00:30:38] Allting luktar rök. Och allting luktar häst. Och allting luktar blöt vadmal. Och vadmal. Och kylan står som rök från hästarnas näsborrar. Och det är is i skäggen. Och det är trångt. Det finns hur mycket barn som helst överallt.

[00:31:03] Det är inte det här 1800-tals prydliga. Där högburna, artiga, stringenta gubbar sitter på varsin enda av ett bord och pratar i ett vitt upplyst rum. Det är litet och trångt och det är barn överallt. Och folk sover och äter och skiter på samma platser. Kanske inte skiter.

[00:31:34] Men det luktar antagligen väldigt starkt av allting hela tiden. Om du och jag skulle komma in där skulle vi säkert tycka att det kändes påträngande. Antagligen så pratar man ju heller inte som vi tänker. Följen, mig, o, ädla karar.

[00:31:58] Jag menar, antagligen så pratar man väl starkt, starkt dialekt som inte alls påminner om det dalmål vi pratar idag. Ja, förmodligen kanske vi, eller förmodligen, det vet inte jag något om. Kanske pratar vi i andra språk, tyska. Kanske, nej det vet jag inte, nu bara hittar jag på.

[00:32:26] Kanske har vi en, kanske måste man, kanske det är ett ganska grovt språk. Gustav Vasa har ju ganska grovt språk i sina brev. Jag tänker att det kanske var lite, vad säger man, det vi kanske skulle kunna kalla för bulläskt. Höviskt, absolut. Jag tror verkligen man hade respekt för varann och

[00:32:54] Gud jag har inte vet någonting, det är så roligt nu att jag sitter här och det låter som att jag har doktorerat i det här. Jag vill bara påpeka det, att om du är historiker så kan jag mycket väl ha, jag har säkert massa fel här nu. Och som sagt, jag satt ju bara och fantiserade. Men för mig var det där med mörkret som gjorde att någonting klickade i mig.

[00:33:19] Därför att i mina bilder som jag har fått från skolan, om de där två åren, egentligen två årsskiftet, det där årsskiftet, 1520-1521, så har jag alltid tänkt ljusa, vackra, granna, dala motiv liksom. Men att det är mörkt och trångt. Och sen när de då hade, ja det ändrade något för mig. Och då ser jag Gustav Vasa för mig, han är ensam.

[00:33:48] Han är 24 år, han är den enda kvar. Och han har ett uppdrag som förmodligen är större än han själv på något vis. Det handlar inte bara om hans känslor menar jag. Det handlar om någonting som har ålagts honom. En plikt. Nu är det inte tid att ligga och gråta här. Om han nu ens hade de behoven. Det här är, och han håller på,

[00:34:15] jag tänker att han ligger på kvällarna i olika gårdar där han inhyser sig av kompisar. Och det är alltid en risk att han ska bli angiven. Han sover på olika platser. I skydda mörkret lämnar han och försvinner in i olika hus. Och han är livrädd förstås. Att någon ska komma, nu kommer dansken. För då vet han ju att det är slut. Det är ju inte bara som att det kommer bli lite bråk. Utan det är ju över för honom. Och en dödsskräck säkert.

[00:34:45] Och han ligger säkert där. Och räknar tänkte jag. Han var ju besatt av att räkna sen under sin ämbetstid också, Gustav Vasa. Han räknade och listade saker. Jag tänker att han gjorde det där också. Han låg och räknade på vad han behövde. Vems röst han behövde få. Vems förtroende han måste vinna.

[00:35:12] Hur många dagsfärder. Hur många dags... Vad säger man? En dagsfärd. Hur lång tid det tog att ta sig till olika platser. Vad han skulle göra nästa steg och nästa steg. Tankarna måste ha rusat på honom när han låg där. Det finns något lite... Nästan lite hånfullt i att berätta så som han själv berättade om det här.

[00:35:41] Det var väl säkert en storartad berättelse då på den tiden. Men idag blir det nästan... Ja, hånfullt. Det är ju ett människoöde här. Oavsett vad man tycker om Gustav Vasa och hans gärning. Så är det ett människoöde. Han var en människa som var med om saker. Väldigt omvälvande grejer. Få sin familj utplånad. Rymma, gömma sig och sen komma till makten.

[00:36:11] Och vara i makten i 20 år eller någonting. Och bygga om hela Sverige och byta kyrka. Det är inga små grejer. Jag tänker att det är ju oavsett hur man ser på den idag historiskt. Det är en extraordinärt driven människa. Och så blir det så töntigt då när man bara berättar om det i fräsker.

[00:36:42] Sen gick han hit. Talte med dalkarar. De höjde sina krattor i luften. Hurra för Sveriges kon. Det var ju människor och politik. Ge och ta. You scratch my back, I scratch your back. Varför är det ingen som har gjort en film eller en tv-serie om Gustav Vasas väg till makten? Varför? Och om han stackars söner sen när han blev kung. Han var så hård.

[00:37:13] Alla de här pojkarna blev ju psykiskt sjuka på något sätt. Var ju psykiskt sjuka i någon bemärkelse. Magnus var ju riktigt psykiskt sjuk. Och Erik, han blev ju till slut galen. Vad är det? Det är en jättegripande familjeberättelse. Varför har det inte gjorts? Varför är det någonting som Sveriges Television skulle kunna lägga några miljoner på? Att göra den stora serien om Gustav Vasas liv. Alltså på riktigt försöka skilda det på riktigt.

[00:37:43] Inte bara på det här nationalromantiska viset. I alla fall så tänker jag att han ligger där i mörkret och räknar. Han har inte tid att känna sorg eller rädsla kanske. Men ilska tror jag är en lyx han inte har tid med. Jag tror han smider planer. Han tänker. Han har som en feber under de här månaderna.

[00:38:11] Han förstår att han har ett fönster nu. Ett fönster när han kan verka. Och han måste verka snabbt och i skydd av mörkret så att säga. Och sen så säger de nej. Det måste ju ha känts fruktansvärt. Ingen vill hjälpa honom. Och då ger han sig därifrån. Då vet jag inte vart han ska. Han ska han... Han var ju i Småland och höll på också. Äska. Det vet inte jag hur det hänger ihop. Men sen... Så... Hinner de i kapp honom då säger.

[00:38:41] Vi har ändrat oss. För kung Christian fortsatte sina hemskheter då mot folk. Och Bergsmännen var rädda för att kung Christian skulle ta allt ifrån dem. Tror jag. Så då sa de okej. Vi satsar allt på Gustavkortet. Och då fick han 16 stycken livvakter. Det var första steget liksom.

[00:39:10] Här har du 16 gubbar. Varav en av de varahandena som skirar i kapp honom i Mora. Sälen. Jag vet. Jag har glömt. Vilken riktning basaloppet går. I alla fall. 16 stycken. Och då tänkte jag jättemycket på. Vad var det för människor då? Vad var det för livvakter? Var jag en livvakt då?

[00:39:41] Idag tänker jag att livvakt är en stor, imposant, gärna tyst låten. Mycket specifik personlighetstyp. Som är uppmärksam och inte rädd för lite råkurr. Gärna diskret klädd med solglasögon och en snäcka i örat. Så kan det ju inte ha varit då. Det fanns väl säkert ingen elegans på det sättet.

[00:40:10] Ingen uniformitet i Gustav Vasas livvakter. Det här måste ju ha varit unga män från bygden. Folk som säkert hade varit i krig, konflikter. Folk som var barn eller anhöriga till personer nära Gustav Vasa. Kanske. Ja just det. Gustav Vasa var ju faktiskt själv 24 år.

[00:40:39] Det är ju män i hans ålder och yngre naturligtvis. Jag tänker att det måste ha uppstått en ganska skön stämning där bland de här grebbarna. När de har ändå fått ett syfte och en mening. För nu är målet då att resa runt och få tag i ännu fler folk. Och det fick han ju då sen. Och sen resten är så att säga historier då. Alltså jag tänker det är en... Och där blir det...

[00:41:08] Där tappar det lite tycker jag. Där tappar... Ja, där tappar historien mig lite. När han lyckas med detta. För det är ju på något sätt... Vilken jäkla kupp ändå. Att mitt framför näsan på den här... På kung Christian. Bara samla ihop människor i ett ganska splittrat kungarike. Tänker jag då. Jag vet inte. Jag vet inte om det var det. Men jag tänker att det kanske inte var jättelätt i alla fall.

[00:41:39] Och det fanns flera kanske också. Flera tänkbara kandidater till ett motstånd. Han var snabb och han var strategisk. Och han var på rätt plats. Och han var väl också kanske duktig då. Socialt kanske. Duktig på att måla upp visioner för folk. Det är ju inte alla som kan. Oavsett härkomst och ett. Så. Så han...

[00:42:10] Så då när det väl börjar gå bra. När danskarna bara... Oj, det här går ju inte. Det är för många. Vi drar. Då är han... Då tappar jag intresset för Gustav Vasa. Då blir jag mer intresserad av hans barn sen. När han blir stor. När han blir kung och barnen blir stora. Och hur de fängslar varandra. Och försöker mörda varandra. Eller mörda varandra. I förekommande fall.

[00:42:41] Vad var grejen med Magnus. Stackars Magnus. Som aldrig fick någon tid i någon typ av ämbete. Som var så sjuk hela sitt liv. Det är mycket där jag vill veta mer om. Och som jag gärna skulle se berättat på något sätt. Förlåt mig, ers majestät. Jag har ju alldeles glömt att det var er jag skulle intervjua. Vi är inte roade.

[00:43:11] Nej, jag förstår det. Jag begär mig ursäkt. Jag föresatte mig att jag skulle prata om... Göra detta till ett intervjuavsnitt med er. Vördade envålsärskare. Men istället blev det någon typ av djupdykning i Gustav Vasas mänsklighet. Ja, vi är som sagt inte roade. Ni har tur. Inte ni. Han har tur.

[00:43:41] Att vi överhuvudtaget är kvar. Ända anledningen till att vi är kvar här är detta gistna kyffe. Och vad sa han att det hette? Äventyrsvargen. Äventyrsvargen. Ett sånt absurt namn på en liten plåtcontainer. Halvt nedsjunker ner en gårdsplan i en Stockholms förort. Ända anledningen till att vi är kvar här i denna äventyrsvarg är att vår skjuts

[00:44:11] borta och hämtar en router som vi ska ha i palatset. Vi har inget wifi i palatset. Alla datorer är inkopplade med sladdar i eternet-kablar. Och jag har sagt nu i flera år att jag vill ha wifi, har jag sagt. Men eftersom wifi är i ett stort slott så är det svårt med wifi. Det är svårt att få trådlöst i alla rum och så.

[00:44:39] Jag bor ju i ett slott med 400 rum. Det är väldigt svårt. Och då måste man sätta upp ett så kallat mesh-system. Det är väldigt svårt att göra i en liten lägenhet med flera rum. Tänk dig då att göra i ett stort stenpalats med 400 rum. Tänk dig själv. Ja, det låter onekligen som problem. Ja, det är verkligen problem med bara förnamnet. Det är också tjocka stenväggar.

[00:45:08] Vilket gör att det är väldigt svårt för signalen att komma ut. Så man måste ha en sån här mesh-mottagare på en per kvadratmeter. Det handlar om flera tusen mesh-mottagare. Och då ska man ha ett så pass flödande, en sån flödande fiberuppkoppling. Och det går ingen fiber heller till slottet. Utan vi har en sån här portabelt bredband.

[00:45:35] Som man hade förr som han satt på en USB-sticka som man stoppar i routern. Och slottet ligger på en liten udde långt ut i en sjö. I ett litet avskilt, avkroksliknande landsdel. Så det finns heller inget internet.

[00:46:01] Alltså i närheten som USB-stickan kan snappa upp. Därför har folk varit lite skeptiska när jag har bett om wifi. För att vi har ju inte ens internet i e-ternet-kablarna. Och då, men nu har jag sagt att jag kommer att halshugga er allihop. Om ni inte ger mig wifi. För jag vill kunna gå från Privetet på nionde våningen i Östra flygen.

[00:46:29] Ner till vinkällaren strax under den västra flygen. Och ha oinskränkt makt över internet hela vägen. Jag vill kunna skrolla. Jag vill kunna streama högupplösta 4K-filmer på Netflix. Utan minsta buffrings... Att den stannar och buffrar. Och jag vill kunna spola fram och tillbaka i avsnitten.

[00:46:58] Utan att det stannar upp och buffrar. Någonting. Och jag vill få detta gjort nu. Annars kommer jag halshugga er allihop. Och då har de ju varit tvungna. Så nu är Lennart som kör min hundsläde. Min förgyllda hundsläde som jag åker med. Nu är han i väg här borta till på Elgiganten. Och köper en router. En jättestor router. Som jag har låtit specialbygga. Tillsammans med Elgiganten. Och de har gått med på att bygga åt mig.

[00:47:26] Och den är ungefär lika stort som... Routern är, om du tänker dig, lika stor som... En Opel Vectra. Oj. Jag vet inte Opel Vectran. Jag har inga minnen av exakt hur stor den är. Men den är ju inte... Det är mycket större än en normalroutern om man säger. Ja, precis. En normalrouter är ju...

[00:47:55] De största är väl... Lika stort som en mindre... Chihuahua. Ja, exakt. I alla mina routers... Som jag byggde på slöjden... Var ju chihuahua formade. Med svansen var antennen. Rakt upp. Nej, den här är ju Opel Vectra storlek på. Och det gör ju att den är... Det är svår att lägga i en hundsläde.

[00:48:25] Speciellt när det inte finns ingen snö. Så hundsläden drar på sådana små skateboardhjul. Och det vet vi ju alla hur det är med dem. Det är kulager i dem som rostar och klibbar ihop och går sönder. Man måste smörja och hålla på. Och... Det är ett enda elände. Alltihop. Så... Lennart kommer vara borta en stund. För det måste han lösa bara har jag sagt.

[00:48:55] Annars hugger jag huvudet av honom. Överhuvudtaget ska jag säga att... Det enda jag egentligen säger till människor det är... Du får ett slott. Eller... Jag höger huvudet av dig. Och det delar jag med Gustav Vasa och alla andra kungar tillbaka i historien. Det är ju egentligen ingen... Inte så mycket finstilthet i att vara kung. Man skulle kunna tro att... Det är... Det här jag pratade om att vara socialt skillad och sådär.

[00:49:24] Att jag måste hålla koll på mina små påvar. Så att de hela tiden är i en situation där de är i krig med varandra. Om min gunst. Men också hela tiden löper risk att hamna utanför min gunst. Från en dag till en annan. Att det på något vis skulle kräva ett... Någon slags raffinerat... Machiavelliskt... Sinnelag från min sida. Men så är det alltså inte. Utan det är väldigt trubbigt. Det enda jag behöver säga är... Du får ett slott. Eller...

[00:49:54] Jag höger huvudet av dig. Båda två är väldigt bra argument. Jag tycker du kan prova själv Henrik. Till exempel på din dotter. När hon inte gör som du vill någon gång. Om du säger... Nu är det läggdags. Jag vill inte gå och lägga mig. Prova då och säg... Du får ett slott. Då ska du se att då blir det fart. Eller... Ja... Nu vill jag att du... Nu är det skärmfri tid. Jag vill inte. Jag hugger huvudet av dig. Då kan du... Du ger dig fan på. Förlåt att jag svär då. Men...

[00:50:23] Det är ändå ganska profana marker att tassa runt här. Så att säga. Jag kan passa med en svordom. Då kan du ge dig den på att... Då blir det liv i luckan. Det är... Man... Jag tycker att vi som... Man underskattar... Värdet i... De här enkla, trubbiga argumenten. Som du får ett slott.

[00:50:53] Vem vill inte ha ett slott? Får jag ställa en fråga direkt till din somna? Jag menar att du som envåldshärskare ska tala direkt till somna. Ja... Är det tillåtet? Du behöver väl inte be mig om tillåtelse. Du är ju en envåldshärskare. Ja, jag vet. Men... Jag frågar av artighet. Eftersom du frågar skulle jag väl ändå vilja säga...

[00:51:21] Nej, det känns inget bra om du tar över programledarskapet här och pratar direkt med somna. Jag hugger huvudet av dig. Okej, du får prata med somna. Du ser, det funkar jättebra där argumentet. Okej. Somna, nu är det jag envåldshärskaren som talar. Jag vill bara erbjuda dig ett slott. Det finns inga betänkligheter. Jag begär ingenting av dig.

[00:51:52] Jag vill bara ge dig det här slottet, somna. Tar du emot slottet? Säger du ja till slottet? Jag vill att du svarar. Svara nu. Säger du ja till mitt slott, somna? Vadå nej? Vad menar du? Hur kan du säga nej till ett gratis slott? Vadå dyrt att underhålla?

[00:52:23] Det betalas. Det betalas av kronan. Alltså mig. Jag betalar för underhållet. Jag kan till och med slänga in några tjänare. Jag kan ta några av mina sämre, som jag ändå inte är nöjd med. Du kan ta dem. Jag hade tänkt hugga huvudet av dem, men du kan få dem istället. De blir säkert jätteglada då. Att de får ha huvudet kvar. Då tjänar de dig ännu gladare och glättigare. Vadå? Du vill inte ha tjänare.

[00:52:50] Och att det är ett uråldrigt sätt att leva som egentligen inte attraherar någon längre. Vad menar du med det? Det är klart att alla vill väl ha folk som putsar en skor och torkar en mellan tårna. Inte. Nej, då ska du inte ha ett slott. Är du klar? Ja, jag är klar. Jag tror faktiskt att de flesta människor vill ha ett slott.

[00:53:18] Men om man tänker tanken längre än bara, ja tack, ett slott tack. Så är det ju en massa förpliktelser som kommer med ett sånt stor hus. Det ska värmas upp och det ska hållas rent. Och det ska skyddas mot alla handa människor som tycker det vore ballt att brytas in i det här slottet och ta grejer som är i. Vad ska man göra med alla rum?

[00:53:44] Det låter ju bara kul men det är ju inte så kul. Jag kan inte tänka mig att om man är kung och är född i ett slott och har ett slott, kanske flera slott och bor där. Att man tänker att det här är det bästa jag vet. Att jag kan lägga min snusdosa i ett rum och sen kan det ligga där i sju år utan att jag behöver gå tillbaka in i det rummet. Så kommer jag tillbaka en dag efter sju år. Men här ligger ju snusdosen, den förgyllda som jag fick av grevisnuppenslappen.

[00:54:16] Förlåt. Nej så, jag tror att man kanske till och med, om man är född och lever det livet, om man är född in i och lever det livet, så kanske man längtar efter den lilla kojan där Gustav Vasa satt och hade möte med Grängesbergs barbara. Då hade han inte något möte med någon Grängesbergs barbara.

[00:54:48] En annan grej med Gustav Vasa som jag tycker är konstigt, det är att han inte hämnas på kung Christian. Han hade säkert chanser, tänker jag, utan att veta säkert, men kung Christian satt ju fångig många år av sina egna landsmän. Han blev ju impopulär i Danmark ganska snabbt efter att han hade förlorat Sverige. Och satt fängslade under de sista åren av sitt liv.

[00:55:15] Eller jättemånga år satt han i fängsla. Och innan dess också, det måste jag få en massa chanser för Sveriges konung att ta livet av den här fången. Som ändå hade tagit livet av hans pappa och hans svågor. Flera i hans krets. Satt hans syster i ett torn. Och mamman va? Fast jag är osäker på mamman.

[00:55:47] Men Cecilia, hette hon inte Cecilia Månsdotter? Mamman. Jag är ute och cyklar. I alla fall. Om jag var Gustav Vasa så hade jag ju känt ett livslångt agg mot den här kungen. Men han gör aldrig några försök att mörda honom helt enkelt.

[00:56:13] Kanske var han storsynt nog att tänka att skammen och nesan, säger man, det nesliga slutet på hans ämbetsperiod, att förkastas av det egna landet och sätta sig i fängelse, kanske var det straff nog, tänkte Gustav Vasa. Det är väl en mogen ståndpunkt.

[00:56:45] Men oavsett så finns det ju någon typ av strategi. Och det tycker jag också talar mot idén om att han skulle ha känt sorg över pappas död på samma sätt som du och jag skulle göra somna. Han lät liksom politiken stå emellan. För det var ju inte en tid där man la fingrarna emellan vad gäller att hugga huvudet av varandra för att man var arg på varandra och så.

[00:57:16] Så upplevde jag det i alla fall. Det var väl inte som att, nej inte, ta till våld inte. Utan det gjorde man väl om man behövde det. Jag tänker att någonting i situationen där i Gustav Vasa själv gjorde att han inte förföljde kung Christian och jagade honom till livets slut. Istället så dog han i fångelskap.

[00:57:45] Och de träffades aldrig. Det är också en sån sak som ju, kanske att om man aldrig har träffat någon, eller träffades de när Gustav Vasa var fång i Danmark, det vet jag inte. Vet du det? Envåldshärskaren. Varför tror du att jag vet det? Det är inte mitt jobb att veta saker. Om jag vill veta saker, då bara frågar jag min veta saker minister.

[00:58:16] Hennes uppgift är bara att veta saker. Så jag frågar till exempel, vad är fem gånger fem? Och då svarar hon. Då räknar hon på fingrarna så här, fem, tio, femton, tjugo, tjugofem. Det är tjugofem, säger hon då. Hon är inte så bra på matte, precis som du Henrik. Du måste räkna på fingrarna även med helt roligt. För när jag sa fem gånger fem, så tänkte jag, det är något som jag kan. Och sen blev jag plötsligt panik. Jag kan inte det i huvudet. Jag måste räkna med femmans tabell,

[00:58:46] som jag lärde mig i trean. Och som fortfarande av någon outgrundlig anledning sitter fast, sitter kvar. Fem, tio, femton, tjugo, tjugofem, trettio, tjugo, tjugofem, fyrtio, fyrtiofem. Däremot åttans tabell, så man försökte plugga i de där tabellerna. Det kunde man inte. Och åttans tabell och nians tabell och allt det där. Tians tabell var ju enkelt, för det var ju bara ett tiotal i taget.

[00:59:15] Men de slutade alltid när man hade nått siffran, så nians tabell gick bara till 90. Nej, till 90 till. Vänta nu. Nej, vänta. Nej, vänta nu. Usch, vad jobbigt det är när jag pratar så märker jag att jag faktiskt tänker helt fel. Var det tio nummer upp? Var det det som var tabellerna?

[00:59:44] Alltså att man räknade tio nummer upp. För varför fortsatte inte bara tabellerna ute i evigheten? Femmans tabell upp till nio miljarder. Det finns väl kanske naturliga logistiska, administrativa förklaringar till det. Precis som Gustav Vasa låg där och tänkte i mörkret. Hur långt är det till Orsa egentligen?

[01:00:13] Okej, envåtshärskaren. Avsnittet är tyvärr slut så du måste gå nu. Och jag måste säga ändå att det här var intressant. Du får gärna komma tillbaks. Jag är ju väldigt intresserad av vad som händer med människor som har oinskrent makt. Jag tror inte att vi riktigt om jag ska jag vill betona att jag försöker låta bli att vara ideologisk här då. Men jag tror kanske inte att vi riktigt är byggda för det. Alltså om man nu kan prata om

[01:00:42] att vi är byggda för någonting. Vi lever ju så långt från hur vi är byggda överhuvudtaget. Men det är någonting i vår natur som helt enkelt blir deformerat när vi får all makt. Är inte det lite sant som man? Det gäller på något vis alla. Att när man får 100% makt över ett system eller ett folk eller ett sammanhang så blir man skev. Vi är inte byggda för det. Vi är byggda för

[01:01:12] att ta fram saker i samverkan. Tänk på det tills vi pratar nästa gång somna.